Miisspennylane

Klockan är nu halv fyra.
Och jag kan inte sova.
Grubbel, grubbel, grubbel.
Behöver få ordning på tankarna.
Behöver skriva lista på saker som bör ordnas.
Då verkar det alltid mindre och lättare att komma ihåg att ordna.
Varför funderar man aldrig på sånt man funderar
på innan man ska sova på dagen, när man har all tid i världen för funderingar?
Istället kommer det när man vill sova och inte har någon
att ringa eller söka upp som kan lugna ens ivriga, rastlösa, bekymmrade nerver.
Det är som att dom vet att man är chanslös.
Och att dom vet att man inte kan sysselsätta sig med annat,
för att hålla dom borta.
Försöker ligga och peppa mig själv,
och försvara mig med att tänka "det ordnar sig,
det ordnar sig, vad är det värsta som kan hända?
det är snart glömt, vad gör det om hundra år? finns inget jag kan göra
åt det nu, så sluta bekymmra dig"
Men den här natten var en riktig tuffing.
Ska sätta på mig själv boxningshandskarna och ge den en match,
peppa peppa, räkna fler får än vad som finns på Skottland,
dricka så mycket varm mjölk att jag blir laktosintolerant (men inte så jag blir pinkis),
och slappna av så mycket att jag kanske somnar!?


Nu jävlar ska här sovas!
Om det så ska krävas att jag lyssnar på vaggvisor...



Vad sjutton gör man när man inte kan somna?