Miisspennylane

Jag gillar mina nina riktiga vänner så mycket.
vi kan skratta och gråta om vart annat.
jag har haft så kul medans jag vart här....
mina riktiga vänner är så jädra bra.

gnälliga, elaka, bitches kan gå och vara tråkiga och
sorgliga för sig själva...


Och som vanligt älskar jag johan,
ska skriva mer om helgen sen.

Nu är jag hemma i mattmar!
Mamma mötte mig på tåget
och nu äter vi nyttig lunch!
Sen är det bakdags!
Tunnbröd för fulla muggar!
Saknar Johan...

Klockan tjugo över åtta sätter jag mig på tåget  mot mitt älskade Jämtland.
Längtar efter att få träffa mamma, brudarna, göra snöänglar :)!


Kommer sakna mitt hjärta tokmycket.
Tur att vi har telefoner!

Kan man säga så?
Man kan ju säga väx upp,
så då borde man kunna säga barnsla ner...
Det säger jag iallafall till Johan när han
envisas med att vägra göra snöänglar med mig.

Äntligen är gatorna fyllda av snö,
julmust i glaset och mys med kalla fötter!
Idag har jag gjort något jag dock skäms för,
jag borde få slag på fingrarna med en linjal,
jag hade dejt med mig själv på stan,
så väntade jag på hjärtat skulle komma ner,
så jag var lite less.
Kom på den utmärkta planen att jag skulle köpa en tidning
och sätta mig och avnjuta den med en milkshake.
Här kommer det pinsamma: Jag köpte en skvallertidning,
en sån gamla tanter läser.
Jag satt där med en milkshake och gottade
mig i vad kändisar hade för sig.
Planen var att sedan gömma tidningen så Johan inte skulle reta mig för all framtid.
Men jag kunde inte hålla min mörka hemlighet.
Jag bekännde min brist.
Joha skrattade åt mig, mycket.
Men i eftertanke var det himla mysigt.
Särskilt när dom visade hur dom retusherade kändisar.
Och hur jävla mycket stackarna hängs ut.
Jag tänkte att jag ska vara glad att jag inte är känd.
Jag kan dricka min milkshake, klia mig på näsan,
gå upp några kilon utan att det står i tidningen om det.

Sedan gick jag och Johan och fikade följt av middag och skräckfilm.
Mirrors hette filmen.
Rädd hette Liza.
Blev dock helt fylld av fnitter efter en skrämmande spegelscen
då jag hoppade till så popcornskålen jag hade i knät
flög från mitt knä till Johans.
Då var det mest bara roligt istället.


I lördags var det Roadtrip, till Skaune.
Först åkte vi förbi lilla lillasyster där det bjöds på varm choklad med grädde,
kladdkaka och skvaller!
Inte för att vi förstod hälften av skånskan.
Sedan körde vi vidare till Hammenhög.
Träffade på grabbarna i rummet bredvid vårat på vandrarhemmet.
Drack någon julebrygg, sedan vandrade vi genom kylan (det är fan kallare i SKåne än Jämtland)
till Helena, vi tittade på bilder och blev fyller.
Sedan dansade vi på bord och sjöng natten lång!
Klockan halv fem var Johan trött och ville hem.
Det ville inte jag, jag ville dansa och tjoa!
Johan gick. Sen ångrade jag mig,
så Johan fick gå tillbaka för att hämta mig,
eftersom jag hotade med att gå vilse och frysa ihjäl :)
Roligt var det iallafall!

Imorgon vid den här tiden sitter jag på tåget hem.
Kommer sakna mig älskling nått för jävligt.
Men det kommer bli hemskt kul att träffa mina
käraste där uppe!

Nu ska jag och loverboy sätta
oss i bilen, köra till Skåne,
träffa systeryster, sen kalas hos Helena!

Idag gick jag omkring och tittade på
förstörelsen två monster lämnat efter sig.
Det vill säga jag och min "fru".
Usch, vad trist det är att komma hem till det här.
Och jag är sjuk och grinig dessutom.
Så började jag tänka på stackars Frugan
som kommit hem till grinig Liza och stökigt hem i två veckor nu.
Näh, här får det bli andra bullar tänkte jag, åtminstående andra kakor.
Så traskade jag iväg och köpte en bukett blommor,
en julstrumpa(för Johan har aldrig haft någon och alla
måste ha en julstrumpa. Annars har ju tomten ingenstans att lägga morgonklappen!)
och anti-snark-plåster, för den mannen kan snarka han.
Det sistnämna må ha varit en present till mig,
så jag kan sova en natt iallafall, egentligen
en present till frugan också,
så behöver han inte vakna bredvid gargamel!

Imorgon bär det, förhoppningsvis, iväg till Skåne.
Fest, träffa lillasyster och hotellmysa.
Klart kollade vi på skräckfilm ikväll om en läskigt hotell,
Johan var inte sen med att påminna mig
om vart vi skulle bo imorgon.

Ses imorgon halvdanskar!

Idag har jag varit surpuppa nr 1!
Jag är Red Forman upp i dagen och
bara snäser och klagar.
Fy skäms på mig.
Stackars Johan.
Fast han handlat kina till mig...
Har lite dåligt samvete,
men grinchen i mig tar över just nu.
Ska säga förlåt efter prästen varit
här och drivit ut surigheten med en exorcism.
Det är nog det enda som kan rädda mig nu!

Snart... Snart!
Östersund!!!

Idag var jag jättesugen på kina-mat.
Men det sa jag inte till Johan,
så pratade vi på telefon, så frågade jag honom:
"Vad ska vi äta till middag ikväll då?"
Vilket Johan svarade "Jaså, du är sugen på kina,
det kan vi väl äta då"

Eftersom jag frågar nästan varje dag vad vi ska äta,
så måste det vara något visst tonläge jag använde.
Vi känner nog varann lite överväl!

Nu är det fan nog.
Dom ringde från sjukhuset nu och berättade att
mina levervärden gått upp, jäklans dumma cellgifter...
Så är jag konstant förkyld och har öron-dumma-inflammation,
tack vara att tabletterna pajar upp mitt immunförsvar.
Först blir jag tjock, inte för att jag ätit massa gott och haft det lyxigt ett tag.
Sen går levern åt pipan, inte för att jag festat mycket eller haft kul.
Kan jag få göra nåt själv?
Ah, vi ska ta ett test till nästa vecka, fortsätta med samma dos,
blir det ingen skillnad kommer jag antagligen få byta medicin igen,
orkar inte med fler tabletter...

Jäkla otur.
Drömde att jag fick en laptop av mamma och pappa i julklapp,
en med inbyggd skrivare, jag blev glad.
Sen förstörde Johan den och jag blev sur och sprang och gömde mig.

Det går fan aldrig över.
Jag har ont i: öronen, halsen, näsan, magen,
huvudet, ögonen...
Jag tror jag dog föe en vecka sen och är nu en vandrande zombie...
Idag åt vi prinskorvar med bruna bönor, så jädrans gott med bruna böner!
Imorgon blir det ärtsoppa med fläsk och pannkaka om vi orkar :)
Jag hjärtar husmanskost för alltid!!!

Idag snöade det.
Jag var sjuk och kunde inte fånga snöflingor med tungan.
Jag muttrade lite åt flingorna och sa att dom minsann kunde väntat lite till om dom nu väntat så länge.

Skåne i helgen?
Fiesta?
Får se om min kropp bestämmer sig för att bli frisk snart. Helst nu.

Ikväll har jag och anette lekt sanning eller konka
på msn, skitkul!
Anette vill heta pereneum och fiser gärna tyst med illaluktande!!!
Det ska göras många flera gånger!!!

Nu är biljetterna bokade och klara,
onsdag morgon nästa vecka kommer jag,
klocka 0650 tror jag det var,
ska se om tåget fortsätter till järpen så mamma slipper åka så långt
så tidigt för att hämta...
Jag och mamma ska baka tunnbröd :)
Så jag kan ta med till Skövde och bjuda :)!

Jösses, jag är som ett barn dagen inna julafton,
ser så mycket fram emot att träffa alla vännerna i Östersund,
mamma...
Det kan inte bli annat än toppen!

Kommer till Östersund nästa vecka!
Vi ses då hoppas jag!
Åh, jag är så glad att jag nästan spricker!

Resultat... Jag kan baka!!!
När vi kom hem från middag hos Johans pappa,
luktade det riktigt hemma, riktigt nybakat och gott!
Och bröden var helt klart godkända!
Får se vad Johan tycker/tyckte!

Ny syftar jag självklart inte på två skinkor,
utan den ädla konsten att baka bröd.
Som jag var helt övertygad om att jag var skänkt med.
Vips, trips, inget recept men goda råd från mamma.
Nu är degen på jäsning,
måste erkänna att den inte ser lovande ut.
Pumpafrön och solros-frallor var det tänkt.
Det ser ut som the blob just nu.
Men men, vem vet, det kanske ordnar sig...
Vi får se snart..
Har handlat bregott, världens godaste smör och ost
för att fira mina nybakta bullar...
Kanske blir färdigköpta pepparkakor med smör och ost...

För att hoppa framåt i historien,
så var jag och Johan på filmfestival.
Innan andra filmen, gone baby gone,
så gjorde jag det fatala misstaget att bli kissnödig.
Jag hatar toaletter. Från och med nu så tänker jag sköta
mina affärer i det fria.
Hur som helst så ger jag mig på en finne först inne på toaletten,
vänder mig sen mot toaletten,
och rycker till.
I äckelpäckel toaletten ligger massa små avlånga pinnar och flyter omkring,
längst ner ligger något brun/grönt.
Jag försöker spola, men det enda som händer är att det fylls på
mer vatten. Stopp.
Äcklad trycker jag mig ut ur toaletten, ser Johan slinka in i filmvisningsrummet,
bestämmer mig för att göra ett nytt försök på toalett nummer två.
Går in, hela rummet är trashat, ligger papper överallt.
I hörnet står en Mcdonaldspåse, bitarna börjar falla på plats.
Sätter mig på toaletten, inget stopp, har tack och lov en vana
att göra en check efter papper innan jag läcker ut något ur kroppen.
Inget jävla papper, det har ju någon snurrat ut och spridit över rummet.
Informerar personalen om detta.
Tjurig och irriterad ger jag upp och går in i biosalongen,
berättar för Johan om mina två toalett-besök,
han berättar att han sett några småtjejer inne på toaletten det var stop på.
Men toaletten han varit på, den sista och tredje, var helt okey.
Pusselbitarna börjar falla på plats,
äckelsmåtjejer utan något att göra tar med sig sin Mcdonalds-mat
ner på kulturcentret, ganska bra bit ändå,
trycker ner sin snuskburgare i toaletten och strösslar över stripsen.
Tar sedan satts på nästa toalett och gömmer "bevisen", McDonalds-papper.
Passar även på att snurra ut allt jävla papper.
Samlar lite kraft och ger mig på den sista toaletten,
innan det kollar jag om personalen har fyllt på papper, icke sa nicke.
Har dom gjort nåt åt burgar-toan? icke, sa nicke.
Innan jag går in i sista toaletten, den tredje, rena.
Ser jag en stackare på väg in i burgar-toan-rummet.
"Det är äckliga grejer i toan där inne" varnar jag, för att göra killen en jävla tjänst.
"Det är nog inget jag inte klarar" HÅNFLINAR äckelkillen med basker (självklart för att dölja
att han var flint"
"Du förstår nog inte, det är stopp"
Då fnyser pojkvaskern åt mig!
Precis som om det var någon liten löjlig pappersbit på golvet jag menade.
Som jag vore någon blåst jävla brud.
Killen går in och låser.
Jag är trött och går in på rena, härliga toaletten.
Trodde jag... Där inne har någon bestämt sig för att släppa puckar
i toaletten utan att spola efter sig.
Samt lämna papper den torkat sig på i hela toaletten.
FAN, VAD JOBBIGT DET ÄR ATT TRYCKA PÅ EN TOALETT;
FÖR JOBBIGT FÖR EN JÄVLA KÄRRINGJÄVEL ATT SPOLA BORT SKITEN EFTER SIG!!!
Såg tanten gå ut därifrån innan.
Så jag spolar äckeltoaletten.
Sätter mig ner. Papper fanns det iallafall.
Då hör jag helt plötsligt hur killen bredvid sitter och klämmer i toaletten som inte går att spola.
Killen sitter och lämnar skit i toan med burgare i. Killen spolar självklart inte.
Idioten anser att hans bajs är så jävla fint att personalen som tillslut rengör den toaletten
kommer att älska att rensa blandat bajs, hamburgare och strips.
Så jävla fint var hans bajs att den personen kunde känna sig riktigt lottad.
Är i fullständigt upplösningstillstånd när jag kommer in i biosalongen,
kunde inte berätta för Johan vad jag nyss hört och sett eftersom
basker-jävel-killen sitter framför oss med sitt lilla fina anteckningsblock
och sin ännu finare gula north-face-axelväska. Inte alls ful på en fläck.
Filmen börjar och jag spenderar halva filmen att fundera på hur många
ostbågar jag kan kasta på killen innan han går.
Eller om chips skulle passa bättre som mordvapen?
Kanske skulle jag kasta båda?
Inget kastades, och skurken kom undan med sina onskefulla dåd.
Jag är förevigt förstörd och kommer aldrig mera gå på allmän toalett.
Förhoppningvis blir killen förstoppad om karma finns.
Jävla TURD!







Sen vi kom hem har jag luft-fantasi-karatat-killen med både sparkar och slag.
"Hiya!!! Hiya!!!" Har jag hoppat omkring och svingat mina livsfarliga knogar
och vevat mina dödliga sparkar.

Filmerna vi såg var "No Country For Old Men" och "Gone Baby, Gone"
Första filmen störde jag mig på.
Slutade inte alls som jag ville.
Fulingarna får inte vinna.
Andra filmen har diskuterats flitigt efteråt.
Jag skulle, Johan skulle inte (kan inte säga vad, se filmen ;))
Handlade likt Mystic River om moraliska dilemman.

Tidigare på dagen var vi i Hjo, I love Hjo!
En av dom mysigaste städerna i Sverige,
Vi åt god mat, var in i en butik som heter Njuta,
där dom säljer choklad i diverse former tex Årechocklad!
Dom säljer äve olika kryddor och oljor.
Jag hittade världens godast balsamvinäger med dadlar!
Vi var också och handlade upp hela veckopengen på Hem och Hobby!
En hel kundvagn med bara fina grejor,
och en lykta jag sucktat efter i år och dar!
Innan vi var tillbaka i Skövde besökte vi även Johans mormor.
Och fick massa, goa kakor och busade med kattungen!

Igår var vi också på filmfestivalen. Skräck.
Barnhemmet. Jag var en liten muskelryckning från att kissa på mig hela jävla tiden.
Läskiga Tomas, döda barnen, med en påse över huvudet,
kommer hemsöka mig och Johan.

Ikväll har jag och Johan youtube-surfat,
har hittat riktigt mycket gamla pärlor,
Ika i rutan, turtles, Dr snuggles, trasdockorna,
my little pony, galenskaparna, macken,
barbapappa, alfons, He man, goliat, krambjörnarna,
bumbibjörnarna, luftens hjältar, räddningspatrullen, smurfarna,
babar, anna och långa farbrorn, sommarlovsmorgon i tusen olika former,
julkalender, hajk... Så galet kul!
Det mest roliga är att vi har tittat på samma barnprogram fast det skiljer
nästan tio år mellan oss... Vi funderade lite på det,
så lyckades vi räkna ut att Johan tittade på barnprogram när
han var sexton, så där var mysteriet löst!
Jag var barn när jag var sex år, Johan var barn när han var sexton.

Vid midnatt åkte vi på nattutflykt,
uppe på billingen (en kulle som Johan påstår är ett berg)
och tittade ut över Skövde med lite lösviktsgodis som fika.
Jag var självklart laddad för hångel,
det såg ju så härligt tacky ut!
Staden och stjärnorna...
Johan ville äta godis, inte hångla och inte sitta i bilen.
Jag hånglade med mig själv och tröståt godis ur min påse!
Sedan kom jag på att det var den platsen vi åkte till första
dagen och första gången jag var och hälsade på honom i Sverige,
efter vi kommit hem från Sydamerika!
Åhh, så romantiskt tänkte jag, och plutade ut läpparna
och väntade på min kärlekskyss... Jag sitter fortfarande och plutar!
Försökte till och med distrahera Johan från utsikten
genom att liksom glida in framför honom,
så han inte såg mer och plutade läpparna så dom nästan ramlade av.
Planen hade funkat perfekt om det inte vore så att jag är lika lång
som en linjal och Johan ser perfekt över mitt huvud.
Nästa gång ska jag ha med en pall. Då blir det nog gos.
"Ska vi inte sitta på bänken och kyssas som i amerikanska filmer babe?"
"Det är ju kallt och blött", fick jag som svar,
känner mig inte alls avvisad utan sexig och oemotståndlig!
Försökte till och med muta med att han kunde få sitta
på mina vantar, men den mannen är gjord av stål.
Jag kanske får vänta tills han somnar och hångla lite med honom då.
Eller skära hål i en tomat och hångla, det har jag hört
att barn gör när dom övar!
Eller så får jag ligga och hångla med mig själv.
Eller så läser Johan det här och hånglar med mig snart.
Hoppas på sista altenativet.
Jag behöver kärlekspussar!
Och OJ vad gay det sista jag skrev lät!

Efter några yttligare segervarv genom lägeheten,
med armarna i vädret, publiken jubel samt
några tröstande ord till förloraren "du är alltid en vinnare i mina ögon"
Så måste jag åter igen få påpeka:
Jag är bäst!
Ingen kan slå mig på spank the monkey!
Johan är en förlorare!
Vinn eller försvinn ;)!

Jag är vansinnigt ödmjuk också.
En annan av mina starka sidor bland tusen.

Flera timmar av spank the monkey duell.
Och jag är totalt oslagbar!!!
Johan vann EN ynka gång, (rättat och klart Lea ;))
jag vann SEX!
Så nu vill inte Johan spela mera.
Och jag är nöjdast i världen!

Är fruktansvärt tråkigt att vara febrig.
Vi gör absolut ingenting!
Vi latar oss, kollar på tecknat, äter, spelar spel...
Är fruktansvärt rastlös och väldigt trötter.
Det mest lejsamma är att även om det finns tusen saker
vi vill göra, mata hararna utanför med morötter,
gå på filmfestivalen, bjuda över folk, roadtrip...
Så är vi lik förbannat sjuka och orkar ingenting.
Det bästa är att vi iallafall är två.
Vi klagar i kör, vi turas om med tempen
och man är inte ensam.



Nu ska jag lägga mig ner och dö,
antingen så tar förkylningen mig,
eller så tar tristelssen mig.
Bryr mig inte om vilket längre.
Är så sjuk att jag förlorat min livsglädje...

HU!

I morse sov jag, djupt och skönt.
Joha bestämde sig för att överraska mig med frukost,
koka gröt och kalasa.
Jag vill inte upp.
Bara mumlade när han ropade på mig.
Kom nu! Gröten kallnar! Ropar Johan.
"Bär mig" svarar jag och somnar om.
Vaknade när Johan har lyckats släpa mig halvägs genom lägenheten.
Han höll mig under armarna och drog.
Där fick jag så jag teg, tänkte jag och njöt av morgongröt :)!

Idag är vi slö. Sjuka och lata.
Tecknat hela dagen och julmust light.

Skitförkylning!

Okey, jag gick upp femton äckliga, fettiga, kilon på kortison.
Det fick jag räkna med.
Man samlar på sig vatten, särskilt runt ansiktet,
man blir hungrigare och har ett väldigt stort sockerbehov.
Visst.
Jag har en hemsk jobbig sjukdom och vill gärna bli frisk.
Så det får man offra.
Men ikväll när jag ställde mig på vågen fick jag en chock.
Att jag skulle gå ner mycket efter den kraftiga viktuppgången, visst det hade läkarna sagt.
Men jag tror det går lite väl snabbt.
Och jag tror ingen mänsklig kropp i världen mår bra av det här.
Iallafall inte min kropp.
Den tycker det är piss.
Kan jag bara få äta bra, träna och ha en hälsa efter det?
Hatar er, cellgifter och kortison.
Jag kan inte beskriva med ord hur otacksamma jag
anser friska människor, som förstör sina kroppar är,
med fetma, bulemi, självsvelt...
Var glad att ni har en mage som fungerar.
Var glad att ni har en kropp som fungerar som det ska,
och inte ett immunförsvar som attacker er från insidan.
Ni pajar upp er själva bra nog som det är.


Jag vill bara få vara frisk.
Kronisk sjukdom, my ass...

Har varit febrig, trött, ledsen, orolig.
Hatar dessa förkylningar.
Hatar dessa dumma misstag.
Hatar dessa äckliga cellgifter.

Hade inte tänkt skriva nåt om det.
men ett ord får man yttra: svek.

Sen kan folk fråga vad dom vill,
jag kommer ändå inte berätta vem eller vad som hänt.

Så det så :)!

Jag och Johan har iallafall spenderat dagen på skara sommarland
(som självklart är stängt) vi funderade på om vi kunde bryta oss in,
var och hur... Så jag kunde få se hur det såg ut...!
Den planen gav vi upp, gick istället till spökstaden,
köpte lite tidiga födelsedagspresenter.
Gick på spelhall. Vårt spel så klart.
Pang pang mot zombier, klarar aldrig bossen :)
Åt god sibyllakorv!
Godaste!

Ikväll har vi hyrt TRE skräckfilmer, ätit ching-chong-mat och skrämt varann.





Igår kväll hände det sjukaste någonsin.
Tror absolut inte på spöken eller något i den släkten,
ett fakta som måste klargöras innan jag berättar det här...
Men Johan somnade hur som helst på soffan,
jag smög till sängen för att inte väcka honom.
Låg någon minut, höll på somna,
men vaknade sen till.
Det var fortfarande släckt överallt.
Men jag hörde någon gå utanför rummet.
Från toaletten mot sovrummet, inget konstigt med det.
Tänkte att det var Johan som smög mot  sovrummet för att inte väcka mig.
Så såg jag Johan, eller mer Johans siluett i dörröppningen, (dörren var nästan stängd)
jag höll på somna, så jag sa inget så
Johan inte skulle störa min "nästan-sömn-fas"
Så öppnades dörren, jag såg och hörde den öppnas,
såg helt klart och tydligt Johan i dörröppningen.
Så hörde jag hur Johan gick omkring i rummet.
Jag tänkte att han var försiktig, att han inte ville väcka mig,
och försökte hitta sängen.
Då hör jag helt plötsligt snarkningar.
Johan ligger för fan fortfarande kvar i soffan och sover.
Jag har aldrig ryckt till så mycket eller blivit så skrämd.
Låg tyst och hoppades att spöket (som jag antog ville mörda mig) skulle låta mig vara
ifred om jag spelade sovandes.
I helvete. Okey, i efterhand så förstår jag att balkongen var öppen
och drog upp dörren, det var tv:n som knakade som fotsteg (den brukar låta som fotsteg)
och ljuden i rummet var vinden som råkade låta som någon rotade i sovrummet.
Och bilden av en person i rummet var att jag var trött, höll på somna och såg skuggor.
Men i helvete att man tänker så logiskt sent en natt själv i sängen.
Jag höll på kissa på mig ärligt talat.
Nu kommer ett spöke och dödar mig tänkte jag!!!


En annan creepy grej som hände för ett tag sen,
var när jag sov i mattmar,
och Johan sov i Skövde.
Så drömde jag att jag hade glömt att låsa dörren.
Så skulle jag och Johan sova (hemma hos honom i Skövde)
så väcktes jag att jag vaknade av att två ryssar kom in i vår lägenhet (i drömmen)
jag blev rädd och väckte Johan,
Johan sa att han skulle kolla upp saken och gick upp,
konfronterade killarna, och dom sköt honom.
Flera gånger (jävla inbrottstjyvar)
hur som helst fortsatte drömmen och var hemsk
och Johan dog. Grät i sömnen.
Dagen efter vaknade jag och började
göra i ordning frukost... Tänkte inte så mycket på drömmen...
Då ringde Johan och berättade att han inte kunnat
sova för att han drömt mardrömmatr om att
dörren varit olåst och att två ryssar hade skjutit honom.
Jag kommer ALDRIG lämna dörren olåst efter det.
Hur sjukt är inte det?
Vi pratade massa om vad som fått båda oss att drömma det,
saker i nyheterna, saker vi pratat om,
saker vi hört. ingenting.
CREEPY!


Spöken finns inte,
däremot finns lättskrämda flickor,
fantasti och lättpåverkade sinnen.


Sov gott!

Klockan är nu halv fyra.
Och jag kan inte sova.
Grubbel, grubbel, grubbel.
Behöver få ordning på tankarna.
Behöver skriva lista på saker som bör ordnas.
Då verkar det alltid mindre och lättare att komma ihåg att ordna.
Varför funderar man aldrig på sånt man funderar
på innan man ska sova på dagen, när man har all tid i världen för funderingar?
Istället kommer det när man vill sova och inte har någon
att ringa eller söka upp som kan lugna ens ivriga, rastlösa, bekymmrade nerver.
Det är som att dom vet att man är chanslös.
Och att dom vet att man inte kan sysselsätta sig med annat,
för att hålla dom borta.
Försöker ligga och peppa mig själv,
och försvara mig med att tänka "det ordnar sig,
det ordnar sig, vad är det värsta som kan hända?
det är snart glömt, vad gör det om hundra år? finns inget jag kan göra
åt det nu, så sluta bekymmra dig"
Men den här natten var en riktig tuffing.
Ska sätta på mig själv boxningshandskarna och ge den en match,
peppa peppa, räkna fler får än vad som finns på Skottland,
dricka så mycket varm mjölk att jag blir laktosintolerant (men inte så jag blir pinkis),
och slappna av så mycket att jag kanske somnar!?


Nu jävlar ska här sovas!
Om det så ska krävas att jag lyssnar på vaggvisor...



Vad sjutton gör man när man inte kan somna?

Imorse frågade Anette mig om någon artist som visst
skulle vara grymt snygg och dessutom lik någon östersundare.
Någon som hade varit med i e.m.a.
Jag hade ingen aning.
Lite senare visade det sig att det var Jared Leto Anette hade drägglat över.
I mina yngre dagar måste jag erkänna att jag haft en ytlig crush på den mannen jag med.
Därefter följe det så att jag och Anette satt och tittade på youtube-klipp med bilder på Jared
och blev fnittiga som småflickor.
Den mannen har verkligen något farligt.
"Hej hej, kommer du hit ofta?" vinkade jag till Jared genom datorn.
"Jag blir pilsk" vinkade Anette :)!
Han måste vara den snyggaste kändisen som lever!

Men inte alls lika snygg, fantastiskt,snäll, rar, mysig, sexig,
gullig, omtänksam, läcker och rolig som min Johan såklart!
Som jag älskar tokmycket!
Ingen Jared slår Johan!
Ingen annan heller för den delen!

Men jag har ändå en plikt som kvinna att visa upp övriga
damer vilken godbit som vandrar på vår jord.

Äntligen lite sympati, mat, julmust light, bafusin, gustav adolf bakelse,
den godaste bakelsen jag någonsin ät!
Och det säger inte lite, med tanke på hur många bakelser
jag ätit i mina dagar.
När jag slukat min på ca 4 och en halv sekund satt jag
och stirrade avundsjukt på Johans, han hade halva kvar.
Han såg inte stirrningen, annars hade han
utan tvekan gett sin till mig. Helt säkert!?
Jag kommer att ha sockriga, gräddiga drömmar om den bakelsen.
Frågade genast Johan hur länge det är kvar till
den 6 november nästa år, nästa gustav adolfs dagen.
Hu, så länge man får vänta på det utsökta miraklet!
Jag tycker man borde fira gustav adolfsdagen oftare,
iallfall en gång i månaden...
Fler kak-dagar till folket!

Vi har sjukskrivit oss ikväll.
Ligger och suckar och tar oss på våra febriga pannor,
ett race över vem som kan vara sjukast.
Johan gnäller när jag inte märker när han kroppsligen uttrycker sin dåliga hälsa.
Jag med.
Så här sitter vi. Späningen är olidlig. Vem är det mest synd om?
Vem vinner gnällisen 2008?
Och vem tar hem priset för bästa soundtracket?
Life time achievement?
Best actor? (det blir johan, för jag spelar inte, mig är det fan synd om)
De nominerade är uppklädda med tshirts, kalsonger och filtar.
Väldigt hög modestatus detta år!
Det här årets gnällis sätter verkligen ribban hög!

Jag återkommer snart med mer spännande information från gnällisen 2008.
Kommer Johan sluta skela av trötthet?
Kommer Liza ha högre feber än Johan?
Kommer Johan somna på soffan?
Kommer Liza klaga över för lite sympati?
Svaret får ni efter detta ord från våra sponsorer...

Ännu en dag då man fick stryka några vuxenpoäng från listan och
erkänna att man börjar närma sig 12 och en halvt-strecket.
Det är forfarande mest synd om mig i hela världen,
jag har fortfarande inte hört talas om svältande barn och
människor utan vatten.

När man sa till mig när jag var liten att jag borde äta
upp för det fanns folk som svalt, svarade jag att
då kunde dom minsann skicka den maten jag inte ville
ha till dom, om dom nu var så hungriga.

En del av mig vet att det finns folk som har det värre än en förkylning,
men det större delen av mig vill slänga mig på golvet och gasta "bär mig!!!"
Bli matad, klappad och titta på tecknat.
Ropa med rasslig röst: "Är det du Johan, eller är jag feberyr,
jag ser inget framför mig för jag är så sjuuuuuuuk"
Ligga under täcket med tempen och ha Johan sittandes
bredvid och nicka "Ja, Liza, det är mest synd om dig av alla!"

Kan jag få det så tack?
Eller?

Vaknade upp i morse och upptäckte att jag gått och blivit döende under
nattens gång.
Johan låg bredvid, ovetandes om vad natten burit med sig för hemskheter.
"haaaalstabletter", lyckades jag rossla fram.
"haaaaaaaalstabletter", rosslade jag fram på nytt.
"Jag är sjuk, döende och har taggtråd i halsen,
säg dina avsked medan du har chansen"
"Här är halstabletterna, jag måste åka nu", var allt Johan fick ur sig,
han var nog i chock
och förstod inte allvarligt i mitt tillstånd.
"Men jag kan dö, och har feber"
"Kommer hem sen älskling" svarade Johan, och gav mig en puss på pannan.
Jag låg kvar i självömkan och visste med all säkerhet att ingen någonsin
kännt en förskylning som jag känner denna.

Så, alla ni som förlorat en vän, familjemedlem eller kanske arbetskamrat
åt förkylningsmonstret,
(måtte det komma ett botemedelsnart) monstret har även tagit mig nu.
Mina sista ord på jordelivet blir: Hämnas mig!



Det är fan synd om mig på riktigt idag.

Jag behöver sympati, "stat", som dom skulle säga på cityakuten.
Den är det ända som kan rädda mig nu!


Eller kanske lite familj.
Jag har sannerligen en av dom bästa.
Längtar till jul då jag
får träffa allihopa igen... Hoppas önskelistorna är
skrivna och putsade för var och en :)!

Vara bara tvungen att lägga ut en bild från i somras till som jag hittade i Johans dator,
eftersom jag har en extra-kärleksfull-dag-idag!
Jag kan inte fatta att jag har sån tur att jag fått din kärlek.

Ingen kan skratta som vi.

I helgen var jag lite nere över att det inte blidde mycket
till halloweenfirande iår...
"klart tjejen ska ha halloween" sa Johan.
Igår tittade vi på skräckfilm; the signal och the cottage!
Och åt kina-giftig-mat och klädde ut oss,
silverhåriga servitör mustash-vampyrer... Om det inte syns!
Världens bästa halloween någonsin!
Satt och tittade på Johan istället för filmen mycket där han satt
i sitt vita och gröna smink och lös-mustash...
Det är inte många killar som skulle klä ut sig så en tisdagskväll
bara för att hans tjej ska få fira lite halloween :)!
Och det där med datum... Det är nog mest bara på ett ungefär!
Efter vi gått och lagt oss började Johan snarka som vanligt,
och fnittra i sömnen. det var knäcken,
då låg jag och var i ett sånt kärleksfullt lyriskt tillstånd att det började
spruta kärlek ur öronen på mig, nästan!

Love you BABE!

Idag var jag på sjukhuset, Johan följde med men fick vänta utanför.
Blev något förvånad när dom vägde mig och det visade sig att jag gått ner 10 kilo.
Visste att jag hade gått ner lite, men inte 10 jävla kilo,
gick upp galet mycket på kortisonet så det kändes rätt skönt ändå.
Dessutom hade jag krymt två centimeter på längden, vilket jag ifrågasatte en smula,
men men... har man krymt så har man :)
Kanske hade mer fläsk under fötterna och på skalpen förrut!
Ska iaf in på ny gastroskopi och koloskopi,
ingen vidare lust med det,
blev lite orolig dock för magundersökningen... Har gjort
båda förut med den som ska ner via halsen är värst,
så Johan får följa med då och hålla min hand.
Ska också börja med cellgifterna igen,
tålde inte förra sorten så dom ville prova en ny...
Vi får väl se, tänker jag.
Doktorn hade även misstankar om att jag skulle vara gluten-allergisk
på råga på allt. saknades bara det.
Men men, skulle vara skönt att slippa alla dessa sjukhusbesök
och mediciner.

Jag har världens bästa pojkvän.
Har aldrig kännt mig så älskad som jag gör ikväll.
Ska skriva mer om det imorgon,
men nu ska jag fortsätta tjusa :)!

/Lyckligast i världen!

Ikväll har vi spelat spank the monkey som galningar!
Höll ingen räkning på vem som vann hur mycket,
men det gjorde Johan och jag vann en gång mer :)
Spelet är livsfarligt och man blir arg på varann.
Men vi höll oss rätt lugn eftersom vi vann ungefär varannan gång!
Dock verkade ordet bitch ha fastnat på johans läppar eftersom han sa det
varje gång det gick bra för mig ;)

Johans morotspannkakor är det godaste som finns!

Jag tryckte nyss in hårspray i mitt nedrans öga.
lyckades på något sett rikta den där rackarns strålen rakt in i ögat på mig själv
på nära håll på råga på allt!
Lyckades pepparspraya mig själv!!!
Så nu har jag ett rött öga.
Jag måste ha trott att jag var en våldtäktskvinna som
tänkte skända mig själv.

Det var inte skönt.

Jag blev gnäll-flickvän igår. hu.
Jag drog igång en lista på förändringar som behövde ske,
antar att det är typiska flytta-ihop-tjafs som behövs...
"Du måste också städa ibland" osv.
"Dina kalsonger ligger jämt överallt så får jag plocka upp dom"
Sen var det lite övrigt "jag vill ha bekräftelse" (sammanfattat) gnäll.
"Visa att du tycker om mig mera" (pinsamt, vet)
"jag vill inte titta på tv hela tiden"
Rättvist ska det vara tyckte Johan, så jag fick dela ut ett straffslag,
på armen, med knytnäven, fast jag var tvungen att sitta så det blev inte så hårt,
men sen nöp jag han och då blev det hårt.
Aj!, sa Johan, Bra!, sa Liza!
Sedan blev vi sams, satte oss och åt kvällsfika med tända ljus
och berätta hemligheter för varann och fnittrade.
Jag åt mjölk med blåbär och hallon i och té,
Johan åt muffin med blåbär i :)
Sen bestämde vi att vi skulle fira halloween nu på tisdag,
så jag får min halloween, vi tänkte att det är väl
inte så noga det där med datum, dom menar nog mest på en ungefär :)
Så på tisdag ska vi klä ut oss, titta på massa skräck och skära pumpa :)
Sedan låg vi och fnittade i sängen och myste...
After-fight-cuddling är det bästa, gör det helt värt att bråka lite,
jag ska bråka oftade!

Nu kommer Gullet snart hit, så ska han bjuda ut mig på lunch,
sedan har han lovat att göra morots-pannkakor med bacon till mig :)
Jag har det bra ändå jag...

Jag älskar dig cupcake för att du också hatar vardag!

Sitter och biter mig själv i läppen.
Kommer snart förvandlas till en gnäll-flickvän.
Snart kommer det ett stort gnäll ur min mun.
Jag kommer bli den där flickvännen jag inte vill vara.
Det är som ett myggbett som kliar, det går inte att låta bli att gnälla ibland.
Är alla tjejer såhär eller är det bara jag?

Det som gräver mig är att hade det varit en tjejkompis så hade hon redan förstått att något var fel,
kramat mig, kokat choklad  (alt. öppnat en vinare) och förstått att det var något jag behövde prata om.
Det verkar som män saknar den där genen att magiskt förstå när det är något som gnager en.

Sitter och är riktigt söndagsslö och less,
söndagar är nog till för att vara bakis, äta pizza och titta på film framför tvn hela dagen.
Idag är jag inte bakis och har inte ätit pizza.
Tomatsoppa, så nyttigt och inte smaskigt fettdrypande.
skulle döda för att tillåta mig själv en hamburgare nu.
Men det var pizza i fredags så någon måtta får det vara!
I torsdags kom Tomas förbi på filmkväll.
Johan stod för maten, så det blev burgare så klart :)
Var jättetrött och förkyld och höll på somna i soffan.
Och blev på något sätt full på tre öl på fem timmar!?
Vi tittade på blues brothers. Killarna hade sett den en miljon gånger och en till.
Jag hade sett den ingen gång.
En film är alltid så bra när man ser den med folk som läser replikerna före och samtidigt som i filmen.
Jag ville dö eller altenativt att tvn skulle gå sönder.

Fixade håret (jätteduktig och trevlig frisör) i fredags sen var det bakfull-på-tre-öl-kväll med pizza och sova framför tvn.

I lördags åkte vi på natur-foto-mässa i vårgårda(eller vårtgården).
Massa gubbar och dyra kameror och stå och titta på Johan när han lekte med objektiv i år och dagar.
Lunchen var trevlig iallafall... :)
Inte så värt den långa bilfärden att gå på den lilla mässan, trodde den skulle vara mycket större.

Sedan bjöds vi på middag hos Johans föräldrar, kyckling i julmust, det receptet jag hade velat provat :)
Jättegott och jag tänker fortfarande laga det jag med :)
Efter många om och med fick jag äntligen liiiite halloween när vi kom hem. skräckis :)
Johan sov i soffan. Jag blev inte bitter. alls. jo det blev jag.

Hoppas alla andra har haft en läskig eller mysig halloween!
Min blev inte lika läskig som jag tänkt mig :/