Tired, angry, dizzy.
En sak har jag lärt mig.
När klockan är sju på morgonen och man fortfarande inte kan sova
fast man ligger i ett annat rum med en kudde över huvudet för
att ens så kallade kille snarkar så jäkla högt så finns det inte så mycket kärlek kvar i kroppen.
Klockan sju i morses så gick jag till slut in och la mig i badkaret, den enda platsen i lägenheten
dit Johan snarkningar inte når.
Somnade väl runt åtta i morses.
Hann springa runt några gånger och bedjade till Johan att vara tyst.
Men han går liksom inte att få nån kontakt med när han somnat.
Och jag låg bara och tänka på alla grymma sätt jag kunde väcka honom på.
En kall hink vatten över huvudet. En karatespark i huvudet?
Raka av han allt hår på huvudet? Smeta smör över hela sängen?
Efter en hel natt så har man inte så mycket snällt kvar att tänka.
Vaknade vid tio och ska försöka ta mig ned på stan för att umgås
lite med mina tjejer.
Men idag är jag inte mänsklig.
Kan inte ens tänka klart en tanke efter två timmars sömn.
Blir nog bra att komma ifrån Johan också lite
för han får bara onda blickar av mig.
Jag vet att det inte är hans fel, men försök förklara det för mig klockan sju på morgonen
när jag bäddar i badkaret.
Gah. Jag behöver sömn och tystnad. Absolut tystnad.
Tänk er den vidrigaste snarkningen ni kan tänka er, och att någon skriker den.
Så låter det.
Låter det likadant i natt så är jag inte längre ansvarig för mina handlingar.
Johan har snarkat i några veckor men nu börjar det verkligen spinna ur kontroll och in i det bisarra.
Happ. Ska se hur trevlig jag är att umgås med idag då.
När klockan är sju på morgonen och man fortfarande inte kan sova
fast man ligger i ett annat rum med en kudde över huvudet för
att ens så kallade kille snarkar så jäkla högt så finns det inte så mycket kärlek kvar i kroppen.
Klockan sju i morses så gick jag till slut in och la mig i badkaret, den enda platsen i lägenheten
dit Johan snarkningar inte når.
Somnade väl runt åtta i morses.
Hann springa runt några gånger och bedjade till Johan att vara tyst.
Men han går liksom inte att få nån kontakt med när han somnat.
Och jag låg bara och tänka på alla grymma sätt jag kunde väcka honom på.
En kall hink vatten över huvudet. En karatespark i huvudet?
Raka av han allt hår på huvudet? Smeta smör över hela sängen?
Efter en hel natt så har man inte så mycket snällt kvar att tänka.
Vaknade vid tio och ska försöka ta mig ned på stan för att umgås
lite med mina tjejer.
Men idag är jag inte mänsklig.
Kan inte ens tänka klart en tanke efter två timmars sömn.
Blir nog bra att komma ifrån Johan också lite
för han får bara onda blickar av mig.
Jag vet att det inte är hans fel, men försök förklara det för mig klockan sju på morgonen
när jag bäddar i badkaret.
Gah. Jag behöver sömn och tystnad. Absolut tystnad.
Tänk er den vidrigaste snarkningen ni kan tänka er, och att någon skriker den.
Så låter det.
Låter det likadant i natt så är jag inte längre ansvarig för mina handlingar.
Johan har snarkat i några veckor men nu börjar det verkligen spinna ur kontroll och in i det bisarra.
Happ. Ska se hur trevlig jag är att umgås med idag då.
Lost in the fog.
Har försvunnit lite från radarn helt och hållet ett tag känner jag.
Först var jag sjuk i två veckor, frisk en, sen sjuk några dagar till.
Och nu har Johan varit sjuk sen en vecka tillbaka och jag måste
erkänna att jag tycker att det är fruktansvärt mysigt.
Vi har inte åstakommit något eller gjort något spännande.
Men vi har pratat bort dagar och bara varit.
Myst framför film, spelat spel och pratat, pratat, pratat.
Jag visste inte att jag saknat att bara prata med Johan.
Verkligen från morgon till kväll om allt från allvarliga ting till trams och allt man kan tänka sig.
Och till och med upptäckt nya sidor hos varanndra.
Sådär att man blir lite nykär igen.
Hoppas alla mår bra och att ni hittar spännande saker i eran vardag också.
Först var jag sjuk i två veckor, frisk en, sen sjuk några dagar till.
Och nu har Johan varit sjuk sen en vecka tillbaka och jag måste
erkänna att jag tycker att det är fruktansvärt mysigt.
Vi har inte åstakommit något eller gjort något spännande.
Men vi har pratat bort dagar och bara varit.
Myst framför film, spelat spel och pratat, pratat, pratat.
Jag visste inte att jag saknat att bara prata med Johan.
Verkligen från morgon till kväll om allt från allvarliga ting till trams och allt man kan tänka sig.
Och till och med upptäckt nya sidor hos varanndra.
Sådär att man blir lite nykär igen.
Hoppas alla mår bra och att ni hittar spännande saker i eran vardag också.
Angry cold.
Jag blir en smula grinig när jag är förkyld.
Har iallafall flyttat in bilen i garaget och hoppas den tinar.
johan har köpt nån backspegellagningsgrej så förhoppningvis kan
vi fixa min trasiga spegel.
Har iallafall flyttat in bilen i garaget och hoppas den tinar.
johan har köpt nån backspegellagningsgrej så förhoppningvis kan
vi fixa min trasiga spegel.
No more cold.
Förkyld. Sjuk. Igen.
Nej då. Jag är inte alls less på den här skiten.
En hel vecka fick jag vara frisk. Jippi.
Och jag har alldeles för mycket saker att göra och
för mycket kul att se fram emot för att vara sjuk.
Måste fixa med biljäveln också.
Johans pappa ska visst komma hit i eftermiddag och hjälpa till.
Det tackar vi iallfall för, men jag vill helst ligga kvar här under täcket
med alla toalettrullar och halstabletter.
I Helgen så bakade jag paj till kvällen med mina flickor i fredags.
Vi gjorde alla hjärtans dag kort och jag pysslade med min bok till Johan.
Sen spelade vi lite spel och sen fortsatte vi med vårat pyssel.
I lördags var vi på middag hos po och ac och spelade wii.
och i söndags fick jag rosor och frukost på sängen,
följt av pardans, bio och middag.
Sen blev jag sjuk. MUTTER MUTTER MUTTER!
Funderar, funderar, funderar.
Huvudet är överfyllt med tankar och saker som kommer ta lite tid att smälta.
Om det kommer att smälta in. Skulle bara vilja ta en paus från saker och ting.
Nej då. Jag är inte alls less på den här skiten.
En hel vecka fick jag vara frisk. Jippi.
Och jag har alldeles för mycket saker att göra och
för mycket kul att se fram emot för att vara sjuk.
Måste fixa med biljäveln också.
Johans pappa ska visst komma hit i eftermiddag och hjälpa till.
Det tackar vi iallfall för, men jag vill helst ligga kvar här under täcket
med alla toalettrullar och halstabletter.
I Helgen så bakade jag paj till kvällen med mina flickor i fredags.
Vi gjorde alla hjärtans dag kort och jag pysslade med min bok till Johan.
Sen spelade vi lite spel och sen fortsatte vi med vårat pyssel.
I lördags var vi på middag hos po och ac och spelade wii.
och i söndags fick jag rosor och frukost på sängen,
följt av pardans, bio och middag.
Sen blev jag sjuk. MUTTER MUTTER MUTTER!
Funderar, funderar, funderar.
Huvudet är överfyllt med tankar och saker som kommer ta lite tid att smälta.
Om det kommer att smälta in. Skulle bara vilja ta en paus från saker och ting.
Dear Lie.
Om det är ett karaktärsdrag, en ovana jag verkligen på något sätt och vis inte tål, så är det lögnare.
Om det så handlar om små, små dumma lögner eller förvridning av sanningar eller
att bara välja att undanhålla viss information.
Grejen är det att jag har ett minne som en elefant.
Har man berättat en historia för mig på ett sätt en gång,
så kommer jag märka om den förändras nästa gång jag får höra det.
Och jag menar visst, man kan ju faktiskt glömma själv eller
trycka på andra detaljer nästa gång man berättar den.
Men när man börjar märka på folk att det liksom hör till så blir jag skogstokig och stänger av.
Vill inte, tänker inte, går inte med på.
Jag känner oftast igen en lögnare på flera mils avstånd.
Jag kan peka ut en lögn, en ändring, en undanhållning för jäkla snabbt.
Är väl inte den bästa egenskapen att ha och kommer inte från de bästa av anledningar.
Hur som helst så blir jag därför jäkligt förvånad när någon faktiskt lyckas lura mig.
Kunde inte sova ordentligt inatt. Utan har bara legat och grubblat, vänt, funderat lite till.
Varför drar folk till med osanningar?
Särskilt när det är så onödigt.
Jag vet att jag fick lära mig ljuga när jag var yngre för att skydda andra människors brister.
Antagligen så är det därför jag känner igen lögnare och blir så fruktansvärt irriterad på dom.
Eftersom det är en sida av mig som jag tagit så stort avstånd till jag bara kan.
Om jag vill så är jag en riktigt bra lögnare. Men jag ljuger inte.
Om det så är minsta lilla grej så vill jag aldrig nånsin ljuga.
Och jag hatar om någon ber mig att inte berätta saker för nån.
Jag säger bara "Det kan du inte be mig om tyvärr".
Men hur som helst.
Så har jag en vän som alltid ljuger om hennes liv.
Hon ljuger för att hon tror att hennes eget liv inte duger.
Och måste väl därför dra till med saker så hon känner att hon duger i andras ögon.
Men det slutar bara med att hon mår dåligt för allt som alla blir så imponerad av
och alla som älskar henne, upplever hon som att dom ändå inte älskar henne. Utan låtsas-henne-
Men om ingen får veta sanningen, hur ska dom kunna älska den hon är.
Jag har en vän som alltid ändrar sanningen.
Undanhåller detaljer, man kan få höra delar som är sann,
men man upptäcker hela tiden hål i historian.
Och jag blir så besviken varje gång.
Det är inga nödvändiga ändringar. Ingenting som skulle påverka någons uppfattning om personen.
Men jag blir så besviken varje jäkla gång man får veta att det inte stämmer som det var.
För mig känns det som att jag inte blir litad på att hantera hela sanningen.
Att jag blir förd bakom mörkret.
Men jag har väldigt svårt att lita på någon efter jag fått reda på att dom ljugit för mig,
om det så är om en liten grej.
Och nu är den en vän som ljugit förrut, men jag har litat på igen och igen.
Och nu brister alla sanningar igen.
Och jag blir så arg. Och jag vet inte vad jag ska göra.
Den här gången känns det inte som jag faktiskt orkar konfrontera det hela.
Jag har varit schysst och ändå sagt till personen att jag vet sanningen förrut.
Och ändå satt mig i en obekväm situation för att kunna rädda relationen.
Jag har gett den personen min uppriktighet om dennes beteende.
Men jag vet inte om jag orkarännu en jäkla gång. Eller om det ens är värt det.
Man orkar vara schysst ett par tre gånger och ha överseende.
Men om det aldrig ändras. Och det tär på mig, det tär ordentligt på mig.
Vart går gränsen liksom?
Sluta sluta sluta. Jag vill kunna ha kvar den här vänskapen.
Men det känns som alla gånger man lyssnat, tröstat, försökt varit förstående,
förlåtit... Det har bara varit på låtsas. För ingenting var ju sant från början.
Eller vissa delar har varit sant. Men alla detaljer ändras för att passa bättre.
Jag spricker och blir galen.
Ljug inte för mig. Jag tål inte en lögnare.
Snälla sluta.
Om det så handlar om små, små dumma lögner eller förvridning av sanningar eller
att bara välja att undanhålla viss information.
Grejen är det att jag har ett minne som en elefant.
Har man berättat en historia för mig på ett sätt en gång,
så kommer jag märka om den förändras nästa gång jag får höra det.
Och jag menar visst, man kan ju faktiskt glömma själv eller
trycka på andra detaljer nästa gång man berättar den.
Men när man börjar märka på folk att det liksom hör till så blir jag skogstokig och stänger av.
Vill inte, tänker inte, går inte med på.
Jag känner oftast igen en lögnare på flera mils avstånd.
Jag kan peka ut en lögn, en ändring, en undanhållning för jäkla snabbt.
Är väl inte den bästa egenskapen att ha och kommer inte från de bästa av anledningar.
Hur som helst så blir jag därför jäkligt förvånad när någon faktiskt lyckas lura mig.
Kunde inte sova ordentligt inatt. Utan har bara legat och grubblat, vänt, funderat lite till.
Varför drar folk till med osanningar?
Särskilt när det är så onödigt.
Jag vet att jag fick lära mig ljuga när jag var yngre för att skydda andra människors brister.
Antagligen så är det därför jag känner igen lögnare och blir så fruktansvärt irriterad på dom.
Eftersom det är en sida av mig som jag tagit så stort avstånd till jag bara kan.
Om jag vill så är jag en riktigt bra lögnare. Men jag ljuger inte.
Om det så är minsta lilla grej så vill jag aldrig nånsin ljuga.
Och jag hatar om någon ber mig att inte berätta saker för nån.
Jag säger bara "Det kan du inte be mig om tyvärr".
Men hur som helst.
Så har jag en vän som alltid ljuger om hennes liv.
Hon ljuger för att hon tror att hennes eget liv inte duger.
Och måste väl därför dra till med saker så hon känner att hon duger i andras ögon.
Men det slutar bara med att hon mår dåligt för allt som alla blir så imponerad av
och alla som älskar henne, upplever hon som att dom ändå inte älskar henne. Utan låtsas-henne-
Men om ingen får veta sanningen, hur ska dom kunna älska den hon är.
Jag har en vän som alltid ändrar sanningen.
Undanhåller detaljer, man kan få höra delar som är sann,
men man upptäcker hela tiden hål i historian.
Och jag blir så besviken varje gång.
Det är inga nödvändiga ändringar. Ingenting som skulle påverka någons uppfattning om personen.
Men jag blir så besviken varje jäkla gång man får veta att det inte stämmer som det var.
För mig känns det som att jag inte blir litad på att hantera hela sanningen.
Att jag blir förd bakom mörkret.
Men jag har väldigt svårt att lita på någon efter jag fått reda på att dom ljugit för mig,
om det så är om en liten grej.
Och nu är den en vän som ljugit förrut, men jag har litat på igen och igen.
Och nu brister alla sanningar igen.
Och jag blir så arg. Och jag vet inte vad jag ska göra.
Den här gången känns det inte som jag faktiskt orkar konfrontera det hela.
Jag har varit schysst och ändå sagt till personen att jag vet sanningen förrut.
Och ändå satt mig i en obekväm situation för att kunna rädda relationen.
Jag har gett den personen min uppriktighet om dennes beteende.
Men jag vet inte om jag orkarännu en jäkla gång. Eller om det ens är värt det.
Man orkar vara schysst ett par tre gånger och ha överseende.
Men om det aldrig ändras. Och det tär på mig, det tär ordentligt på mig.
Vart går gränsen liksom?
Sluta sluta sluta. Jag vill kunna ha kvar den här vänskapen.
Men det känns som alla gånger man lyssnat, tröstat, försökt varit förstående,
förlåtit... Det har bara varit på låtsas. För ingenting var ju sant från början.
Eller vissa delar har varit sant. Men alla detaljer ändras för att passa bättre.
Jag spricker och blir galen.
Ljug inte för mig. Jag tål inte en lögnare.
Snälla sluta.
Gilla eller ogilla?
Här om dagen så låg jag och Johan i sängen och pratade
om ditten och datten om allt och inget.
Kommer inte riktigt ihåg hur vi kom in på det.
Eller jo, jag undrade varför Johan höll i tv-dosan och bad om att få den.
Så påpekade Johan just det att det alltid är jag som har tv-dosan.
Hela samtalet ledde in på att jag egentligen bestämmer och styr och ställer över det mesta.
Jag totalnekade så klart.
Men jag har gått och funderat på det där och börjat reagera själv på hur jag funkar.
Jag gillar att bestämma. Och vill gärna bestämma över precis allt.
Men jag har ju tyckt att jag låter Johan bestämma ibland.
Som tex om vi ska se en film och jag säger att Johan får bestämma.
Så bestämmer han att vi tex ska se Rambo.
Då svarar jag "Nej, välj en annan"
Så väljer Johan en annan och får samma svar tills han väljer en film jag vill se och på så
sätt har jag lyckats lura mig själv och Johan att jag låtit han bestämma. Helt omedvetet så klart.
Och samma sak gäller alla andra gånger och tillfällen då Johan ska få bestämma.
Mat, aktiviteter, filmer...
Jag bestämde mig genast för att sluta med det och låta Johan bestämma minst lika mycket.
Och min automatiska tanke blev: "NEJ, JAG VILL BESTÄMMA!"
Det kändes nästan obehagligt hela tanken på att låta nån annan bestämma över mig.
Sedan började jag tänka över vad det kommer från. Stark vilja, envishet och gilla att bestämma?
Det går ganska lätt att spåra tillbaka till min släkt.
Hela min släkt och familj består av starka, bångstyriga kvinnor som inte låter sin karl stå vid rodret!
Så har jag också funderat huruvidare jag vill ändra den här egenskapen.
Och nej, har jag kommit fram till. Jag gillar att vara precis såhär omöjlig.
Det behövs kvinnor i världen med såna egenskaper och jag hoppas
mina barn blir precis likadana.
Tur att Johan är stark nog att stångas med mig ibland.
Igår var en sån där riktigt bra dunderdag!
Spenderade några timmar på gymmet med Malin och skvallrades.
Sen gick jag en sväng på stan för att hitta nåt romantiskt till på söndag men jag gick bet.
På kvällen dansade jag och Johan Lindy hop! Så jäkla roligt, svettigt och svängigt!
Längtar redan till nästa gång! Som bara tusan!
Och sen åkte vi hem och kuttrade och tittade på kärleksfilm! Underbart!
om ditten och datten om allt och inget.
Kommer inte riktigt ihåg hur vi kom in på det.
Eller jo, jag undrade varför Johan höll i tv-dosan och bad om att få den.
Så påpekade Johan just det att det alltid är jag som har tv-dosan.
Hela samtalet ledde in på att jag egentligen bestämmer och styr och ställer över det mesta.
Jag totalnekade så klart.
Men jag har gått och funderat på det där och börjat reagera själv på hur jag funkar.
Jag gillar att bestämma. Och vill gärna bestämma över precis allt.
Men jag har ju tyckt att jag låter Johan bestämma ibland.
Som tex om vi ska se en film och jag säger att Johan får bestämma.
Så bestämmer han att vi tex ska se Rambo.
Då svarar jag "Nej, välj en annan"
Så väljer Johan en annan och får samma svar tills han väljer en film jag vill se och på så
sätt har jag lyckats lura mig själv och Johan att jag låtit han bestämma. Helt omedvetet så klart.
Och samma sak gäller alla andra gånger och tillfällen då Johan ska få bestämma.
Mat, aktiviteter, filmer...
Jag bestämde mig genast för att sluta med det och låta Johan bestämma minst lika mycket.
Och min automatiska tanke blev: "NEJ, JAG VILL BESTÄMMA!"
Det kändes nästan obehagligt hela tanken på att låta nån annan bestämma över mig.
Sedan började jag tänka över vad det kommer från. Stark vilja, envishet och gilla att bestämma?
Det går ganska lätt att spåra tillbaka till min släkt.
Hela min släkt och familj består av starka, bångstyriga kvinnor som inte låter sin karl stå vid rodret!
Så har jag också funderat huruvidare jag vill ändra den här egenskapen.
Och nej, har jag kommit fram till. Jag gillar att vara precis såhär omöjlig.
Det behövs kvinnor i världen med såna egenskaper och jag hoppas
mina barn blir precis likadana.
Tur att Johan är stark nog att stångas med mig ibland.
Igår var en sån där riktigt bra dunderdag!
Spenderade några timmar på gymmet med Malin och skvallrades.
Sen gick jag en sväng på stan för att hitta nåt romantiskt till på söndag men jag gick bet.
På kvällen dansade jag och Johan Lindy hop! Så jäkla roligt, svettigt och svängigt!
Längtar redan till nästa gång! Som bara tusan!
Och sen åkte vi hem och kuttrade och tittade på kärleksfilm! Underbart!
Happycat!
Har haft en sån där riktigt bra dunderhelg.
I fredags slog jag och Johan till på riktigt hederligt fredagsmys.
Vi åt fajitas och tittade på två förvånadsvärt bra film.
500 Days Of Summer (typ kärleksfilm, fast mer om dålig kärlek med humor),
och The Lovely Bones (Peter Jackson gör en film om mordet på en 14årig flicka som var väldigt tröstrik. Man får se flickan följa sin familj och mördare genom åren)
Sedan på lördagen tog jag och Johan våran tradionella helgslyxfrukost. Den här gången blev det... Ja, nu har jag så klart glömt namnet på den sortens smörgås, men den är god iallafall :)!
Sen gjorde vi oss en tur ned på stan, jag besökte solariöarna och Johan klippte av sig nästan allt hår han hade hos en frisör. Först var jag lite chockad att se karln i så kort hår. Men nu tycker jag att det är riktigt snyggt.
På kvällen var det som sagt schlagerkväll som gällde. Jag och Johan var lite nervös att vi skulle kräkas på hela programmet, men vi klarade det tack vare Dolph Lundgrens härliga närvaro!
Sen spelade vi ett namnlöst spel som Elins karl Peter hade uppfunnit.
Man spelade alfapet utan bricka, fast med lite andra regler. Frustrerande men roligt!
Sen tog vi en omgång TP, jag & Johan var i samma lag. Men inte fan hjälper det
hur allmänbildad man än anser att man är när man får frågor som "Vem skrev de svarta tangenternas planet?"
Jag misstänker en komplott mot mig och Johan.
Sen knöt min tunga ihop sig rätt kul "Fjörtiofjunde" är visst en siffra nu också :)!
Var en himla rolig kväll hur som helst.
Men den roliga helgen tar inte slut där heller!
Igår var den dans! Och den första dansen vi fick dansa var min egen favorit! Modern vals!
Och till min bästa danslåt Moon river. Om jag fick ge ett enda tips på hur man kan värma
frusna vinterhjärtan en bitter vinter som denna så är det att lära sig dansa vals med sitt hjärtas vän.
Jag blir helt varm i kroppen när vi flyter fram över golvet, nära och med ett leende från öra till öra.
Ibland blir jag så generad att jag måste titta bort från Johan.
Sen dansade vi min andra favorit: JIVE! Så himla roligt, man skuttar omkring till gamla Elvislåtar,
och ibland försvinner jag lite för mycket in i musiken och glömmer bort stegen för att dansa efter min egen flöjt.
Det kanske inte är det bästa draget hos en dansare, men så går det ibland!
Frank, våran danslärare, erbjöd oss att följa med på lindy hop kurs på torsdag,
och jag har alltid velat prova lindy hop!
Johan är lite mer skeptisk och tycker att det kanske är för svårt för oss.
Men vad är det värsta som kan hända? Att vi är sämst i gruppen?
Det var vi ju halva första danskursen förra året, innan vi gick om alla och blev några av dom bästa.
Och blir vi inte några av de bästa, så kan vi ju iallafall bli bäst på våra sämst :)!
Efter danskursen så firade vi av danskursen med att laga en stor, härligt kryddig indisk gryta som vi åt tillsammans med naanbröd!
Och medan jag lagade mat så tog Johan tag i dammsugaren och dammtorkade av lägenheten. (Tack min sötnos)
Sedan såg vi en till riktigt bra film, The Road (vi har haft riktigt tur med filmval den här helgen).
Har inga bilder från i lördags. Så jag lånar några från Malin & Johan från andra sammandrabbningar
så ni förstår vilka fina filurer jag spenderat helgen med!
Märta, bild från i somras!
Jag och Malin, också från i somras!
Elin & Malin, när den är tagen vet jag inte för jag snodde den från Malin ;)!
Och inte minst min egna superlovely hunk Johan! Mannen, myten, legenden.
Sommar i Jämtland. Innan Yran!
I fredags slog jag och Johan till på riktigt hederligt fredagsmys.
Vi åt fajitas och tittade på två förvånadsvärt bra film.
500 Days Of Summer (typ kärleksfilm, fast mer om dålig kärlek med humor),
och The Lovely Bones (Peter Jackson gör en film om mordet på en 14årig flicka som var väldigt tröstrik. Man får se flickan följa sin familj och mördare genom åren)
Sedan på lördagen tog jag och Johan våran tradionella helgslyxfrukost. Den här gången blev det... Ja, nu har jag så klart glömt namnet på den sortens smörgås, men den är god iallafall :)!
Sen gjorde vi oss en tur ned på stan, jag besökte solariöarna och Johan klippte av sig nästan allt hår han hade hos en frisör. Först var jag lite chockad att se karln i så kort hår. Men nu tycker jag att det är riktigt snyggt.
På kvällen var det som sagt schlagerkväll som gällde. Jag och Johan var lite nervös att vi skulle kräkas på hela programmet, men vi klarade det tack vare Dolph Lundgrens härliga närvaro!
Sen spelade vi ett namnlöst spel som Elins karl Peter hade uppfunnit.
Man spelade alfapet utan bricka, fast med lite andra regler. Frustrerande men roligt!
Sen tog vi en omgång TP, jag & Johan var i samma lag. Men inte fan hjälper det
hur allmänbildad man än anser att man är när man får frågor som "Vem skrev de svarta tangenternas planet?"
Jag misstänker en komplott mot mig och Johan.
Sen knöt min tunga ihop sig rätt kul "Fjörtiofjunde" är visst en siffra nu också :)!
Var en himla rolig kväll hur som helst.
Men den roliga helgen tar inte slut där heller!
Igår var den dans! Och den första dansen vi fick dansa var min egen favorit! Modern vals!
Och till min bästa danslåt Moon river. Om jag fick ge ett enda tips på hur man kan värma
frusna vinterhjärtan en bitter vinter som denna så är det att lära sig dansa vals med sitt hjärtas vän.
Jag blir helt varm i kroppen när vi flyter fram över golvet, nära och med ett leende från öra till öra.
Ibland blir jag så generad att jag måste titta bort från Johan.
Sen dansade vi min andra favorit: JIVE! Så himla roligt, man skuttar omkring till gamla Elvislåtar,
och ibland försvinner jag lite för mycket in i musiken och glömmer bort stegen för att dansa efter min egen flöjt.
Det kanske inte är det bästa draget hos en dansare, men så går det ibland!
Frank, våran danslärare, erbjöd oss att följa med på lindy hop kurs på torsdag,
och jag har alltid velat prova lindy hop!
Johan är lite mer skeptisk och tycker att det kanske är för svårt för oss.
Men vad är det värsta som kan hända? Att vi är sämst i gruppen?
Det var vi ju halva första danskursen förra året, innan vi gick om alla och blev några av dom bästa.
Och blir vi inte några av de bästa, så kan vi ju iallafall bli bäst på våra sämst :)!
Efter danskursen så firade vi av danskursen med att laga en stor, härligt kryddig indisk gryta som vi åt tillsammans med naanbröd!
Och medan jag lagade mat så tog Johan tag i dammsugaren och dammtorkade av lägenheten. (Tack min sötnos)
Sedan såg vi en till riktigt bra film, The Road (vi har haft riktigt tur med filmval den här helgen).
Har inga bilder från i lördags. Så jag lånar några från Malin & Johan från andra sammandrabbningar
så ni förstår vilka fina filurer jag spenderat helgen med!
Märta, bild från i somras!
Jag och Malin, också från i somras!
Elin & Malin, när den är tagen vet jag inte för jag snodde den från Malin ;)!
Och inte minst min egna superlovely hunk Johan! Mannen, myten, legenden.
Sommar i Jämtland. Innan Yran!
Run pussycat, KILL KILL!
Har nu varit febrig och konstig i 12 dagar.
Det värsta är att man känner att man slösar bort så jädrans mycket tid.
Men idag känner jag mig faktiskt en smula piggare.
Sitter och lyssnar på musik och drömmer mig tillbaka till varmare platser.
Har haft så sjukt konstiga drömmar på sistånde.
Inte direkt mardrömmar. Bara riktigt konstiga.
Inatt drömde jag att jag skulle träffa Lea och hennes bäbis.
Och Lea ville gå på fest så hon stoppade tillbaka Sigge i magen så
hon kunde dricka. Jag hittade ett par perfekta jeans som jag sprang omkring och provade med
en massa olika kläder medan Lea ringde Rickard och ville att han skulle skjutsa oss nånstans.
När Rickard kom så var han full, men Lea sa att det var okey för han jobbade som taxichaufför,
sen ville hon att Rickard skulle ta Sigge över natten och tyckte att han kunde vara
i Rickards mage, men då behövde Sigge ta "bakdörren" in.
Sen upptäckte jag att mina jeans var borta så jag gick till ett berg för att leta efter dom där.
Sen hittade jag min gamla högstadieklass där istället.
Och alla hade ett par jeans som jag letade efter.
Idag är jag lite besviken över att dom jeansen inte var verkliga. Jag vill ha dom.
Fast jag är glad att Sigge inte behöver hoppa in i Rickards mage genom rumpan.
Jag har för övrigt upptäckt att jag blivit ännu vassare på att laga mat efter resan.
Jag gillar verkligen alla ideér man får från olika länder.
Ikväll blir det nog myspys med Johan, fajitas och förberedelser för våran "asien"-frukost vi tänkt laga imorgon.
Och imorgonkväll så blir det middag och schlager (hör och häpna) kväll hos Malin med Märta, Therese, Elin, Malin, Joha och en hemlig kille (det får vi veta imorgon vem det är).
Både jag och Johan avskyr schlager, men vi får vara hårda domare antar jag :)!
Och på söndag ska det dansas! Danskursen, åh så jag saknat den!
Om febern kommer tillbaka ikväll så slänger jag ut köksbordet utför ballkongen.
Kan inte sjukskriva mig från mer roligt!
Jag gillar livet. Jag längtar dock tillbaka som fan till Asien... Eller Sydamerika... Eller Afrika... Bara resa i huvud taget. Det är skönt att man kan spänna blicken i nästa resa och tänka att snart sitter man där igen, på ett flygplan mot oväntade platser och människor.
Det värsta är att man känner att man slösar bort så jädrans mycket tid.
Men idag känner jag mig faktiskt en smula piggare.
Sitter och lyssnar på musik och drömmer mig tillbaka till varmare platser.
Har haft så sjukt konstiga drömmar på sistånde.
Inte direkt mardrömmar. Bara riktigt konstiga.
Inatt drömde jag att jag skulle träffa Lea och hennes bäbis.
Och Lea ville gå på fest så hon stoppade tillbaka Sigge i magen så
hon kunde dricka. Jag hittade ett par perfekta jeans som jag sprang omkring och provade med
en massa olika kläder medan Lea ringde Rickard och ville att han skulle skjutsa oss nånstans.
När Rickard kom så var han full, men Lea sa att det var okey för han jobbade som taxichaufför,
sen ville hon att Rickard skulle ta Sigge över natten och tyckte att han kunde vara
i Rickards mage, men då behövde Sigge ta "bakdörren" in.
Sen upptäckte jag att mina jeans var borta så jag gick till ett berg för att leta efter dom där.
Sen hittade jag min gamla högstadieklass där istället.
Och alla hade ett par jeans som jag letade efter.
Idag är jag lite besviken över att dom jeansen inte var verkliga. Jag vill ha dom.
Fast jag är glad att Sigge inte behöver hoppa in i Rickards mage genom rumpan.
Jag har för övrigt upptäckt att jag blivit ännu vassare på att laga mat efter resan.
Jag gillar verkligen alla ideér man får från olika länder.
Ikväll blir det nog myspys med Johan, fajitas och förberedelser för våran "asien"-frukost vi tänkt laga imorgon.
Och imorgonkväll så blir det middag och schlager (hör och häpna) kväll hos Malin med Märta, Therese, Elin, Malin, Joha och en hemlig kille (det får vi veta imorgon vem det är).
Både jag och Johan avskyr schlager, men vi får vara hårda domare antar jag :)!
Och på söndag ska det dansas! Danskursen, åh så jag saknat den!
Om febern kommer tillbaka ikväll så slänger jag ut köksbordet utför ballkongen.
Kan inte sjukskriva mig från mer roligt!
Jag gillar livet. Jag längtar dock tillbaka som fan till Asien... Eller Sydamerika... Eller Afrika... Bara resa i huvud taget. Det är skönt att man kan spänna blicken i nästa resa och tänka att snart sitter man där igen, på ett flygplan mot oväntade platser och människor.
Som en påse skit ungefär.
Mår riktigt illa.
Vette sjutton vad det är för fel.
Febrig, ont överallt och huvudvärk från helvetet!
Räknade med att jag skulle vara kry det här veckan men tji fick jag.
Lite dumt att göra massa planer.
Vette sjutton vad det är för fel.
Febrig, ont överallt och huvudvärk från helvetet!
Räknade med att jag skulle vara kry det här veckan men tji fick jag.
Lite dumt att göra massa planer.
