Miisspennylane

En sak har jag lärt mig.
När klockan är sju på morgonen och man fortfarande inte kan sova
fast man ligger i ett annat rum med en kudde över huvudet för
att ens så kallade kille snarkar så jäkla högt så finns det inte så mycket kärlek kvar i kroppen.
Klockan sju i morses så gick jag till slut in och la mig i badkaret, den enda platsen i lägenheten
dit Johan snarkningar inte når.
Somnade väl runt åtta i morses.
Hann springa runt några gånger och bedjade till Johan att vara tyst.
Men han går liksom inte att få nån kontakt med när han somnat.
Och jag låg bara och tänka på alla grymma sätt jag kunde väcka honom på.
En kall hink vatten över huvudet. En karatespark i huvudet?
Raka av han allt hår på huvudet? Smeta smör över hela sängen?
Efter en hel natt så har man inte så mycket snällt kvar att tänka.
Vaknade vid tio och ska försöka ta mig ned på stan för att umgås
lite med mina tjejer.
Men idag är jag inte mänsklig.
Kan inte ens tänka klart en tanke efter två timmars sömn.
Blir nog bra att komma ifrån Johan också lite
för han får bara onda blickar av mig.
Jag vet att det inte är hans fel, men försök förklara det för mig klockan sju på morgonen
när jag bäddar i badkaret.

Gah. Jag behöver sömn och tystnad. Absolut tystnad.
Tänk er den vidrigaste snarkningen ni kan tänka er, och att någon skriker den.
Så låter det.
Låter det likadant i natt så är jag inte längre ansvarig för mina handlingar.
Johan har snarkat i några veckor men nu börjar det verkligen spinna ur kontroll och in i det bisarra.

Happ. Ska se hur trevlig jag är att umgås med idag då.