Miisspennylane

Hemma från bion, känner mig sådär "efter-en-riktigt-bra-film"-bakis.
Filmen är fri från överdrifter, vacker, stämningsfull och rörande.
Inledningen satte genast stämningen i rummet med en svart tyst duk, med vit, simpel text på.
Vampyrer framställdes på ett vackert och sympatiskt sett.
Slutscenen var våldsam och vacker på samma gång.
Blod och kärlek i en enda röra.
Två rader bakom mig satt två flickor som vars föräldrar måste tappat dom i golvet på huvudet dock.
Om jag får höra "Vadå? Jag fattar ingenting" en gång till ikväll kommer jag att självdö.
Handlingen var enkel, men lämnade mycket åt fantasin, som jag uppskattar,
jag gillar inte när filmteamet känner det nödvändigt att bokstavera ut vad dom menar med varje scen som att försäkra att jag förstod.
Den var enkla bilder, vackert fotograferat, och enkelt manus, med mycket baktanke.
Fnitter, prat och försöka tugga tyst genom att tugga med öppen munn är ingen favorit för mig på bio,
men den här filmen var en av årets favoriter.
Efter filmen var slut vände jag mig om för att beskåda bio-slaktarna,
så gjorde också resten av folket på raderna,
flickorna ilade ut (hade strax innan filmen tagit slut försökt klättra över resten av besökarna för att ta sig ut, men gett upp och klättrat tillbaka, hjälpte inte min illvilja mot dom).
När dom lämnat salongen reste sig en prisning av filmen, samt klagomål och narrningar av brudarna blåst.

Imorgon ska jag simma, sedan blir det filmkväll här, den här gången ska Johan stå för matkonsten.
Ses imorgon!