Miisspennylane

Har haft en mysig afton med Anna Ternheim, signerad skiva nummer tre,
god mat och mys...
Men jag tror all kärlek och romantik rymde min själv när för ungefär två och en halvtimma
sen Johan bestämde sig för att avfyra den värsta snarkningsorkestern genom tiderna.
Jag vill sova. Jag är trött.
Jag har nu tagit med täcke och kuddar till vardagsrummet och trodde jag skulle få någon ro.
Men det här oväsendet färdas genom väggar.
Jag kan ha förlorat förståndet innan morgonen gryr.
Jag kan ha kört in pennor i mina öron bara för att få tystnad.
Jag kan ha sålt allt jag har och rymt fjärran land, men tror inte det skulle räcka för att rymma snarkningarna.
Jag kan ha fått en varning från andra hyresgäster.
Jag kan ha puttat Johan ur sängen.
Jag kan ha dött av ren och skär viljekraft.
Det som dock antagligen kommer hända är att jag är vaken i två timmar till
och lyssnar på det där.
Blir väckt imorgon bitti av en Johan som frågar hur jag kan sova så länge
och vill spela Street Fighter och menar snällt när han säger att jag kan sova i sovrummet,
men jag blir bara mer trött av att bli väckt halvvägs in i sömnen.
Jag kommer vara irriterad precis hela dagen.
Jag kommer vara trött och grinig och vänt på
dygnet som jag absolut inte viil.
Jag vill sova. Och jag vill ha det någolunda tyst.
Jag klarar av hälften av det här.
Det här är sådant oväsen man spelar för krigsfångar
för att få dem att tala.