Miisspennylane

Nyårsafton var en väldigt lyckad kväll!
Vi fyra-tiden kom vi fram till Janne i Kristianstad,
drack ett glas vin och surrade med rosa-bussar-killarna samt
lite vänner till Janne.
Gjorde oss snygga och åkte sen bort på kåren.
Johan var supersnygg i sin kostym och jag hade glitter i håret, svart klänning och handskar!
Vi mötte upp Emelie och Joakim och bjöds på supergoda välkomsdrinkar på jordgubbar och björnbär!
Sedan blev det middag, fyra långbord stod uppställda för ja, jag vet inte hur mycket folk det var där!?
Förrätt var en västerbotten räktartalett, varmrätt var honungsstekt potatis och fläskfile.
Och sen sist men absolut inte minst världens godaste efterrätt någonsin!
Vitchokladbakelse med hallon! Smask!
Sedan dukade vi bort borden och dansade natten lång!
När tolvslaget kom så gick alla ut, me ingen ansvarade för nedräkningen,
så jag och Johan pussades massa länge så vi inte skulle missa det.
För det gjorde vi förra året.
Årets löfte :Var så snäll jag bara kan och älska Johan varje dag!

Dagen efter åkte ett gäng över till Janne och grillade lite burgare!
Så gott, eftersom Janne har en egen liten grillstuga!

Sedan vid fem tiden skulle(!) vi åka hem.
Men vi visste verkligen inte vad som väntade oss.
FY FAN! Säger jag bara.
Vi har åkt någon kilometer när dumma batterilampa börjar lysa i bilen.
Smart som vi är så stannar vi bilen för att undersöka det närmare.
Sen vill den inte starta mer.
Sitter en timma i kylan och väntar på bärgningsbilen.
Ringer volvoassistans som säger att vi antingen blir
bjuda på hotell eller hyrbil.
Problemet är att vi är 35 mil hemifrån och ingen av oss
har lust att åka tillbaka till skåne för att hämta bilen.
Så vi tar in på hotell i hopp om att den ska vara lagad dagen efter.
Surt sa räven. Inte nog med det så ligger jag och svettas ihjäl
och feberyrar och är jättesjuk,
Vi har sedan tre val.
Åka hem med tåg, åka tillbaka en vecka senare för att hämta bilen.
Stanna en vecka.
Eller chansa och se om batteriet håller hem. (problemet var att batteriet inte laddades,
generatorn var paj).
Vi chansar. Vilket leder till att vi inte får ha helljus, radio eller värst av allt VÄRME på i bilen.
Jag sitter och fryser så jag skakar och gråter i en sovsäck i fyra timmar.
Johan sitter utan sovsäck och fryser.
Fyra timmar i världens kallaste bil, minusgrader och feber.
Och vi visste inte ens om vi skulle klara oss hem.
Kunde inte ens stanna för att kissa.
Jag förvandlades till ett barn som bara grät och
Johan gjorde ett jättebra jobb som orkade klara av att köra
genom kylan och utan syn(allt blev immigt).
Idag har vi träningsvärk båda två för vi spännt oss så mycket.

När vi kom hem kastade vi av oss kläderna och slängde in oss i badet
och skrek för det brände i hela kroppen.
Sen dog vi i soffan!

2 december är otursdatumet. alltid!