You can't read my pokerface.

Igår var det pokerkväll med grabbarna som sagt.
Var jättenervös att jag skulle göra bort mig helt.
Var lite pinsamt från början men det tog inte lång stund
innan jag kände mig rätt säker ändå.
Jag kanske inte kan sannolikhet och sådär inom poker.
Men jag är rätt bra på att förstå hur människor kommer agera.
Jag tänkte att eftersom dom vet att jag inte har spelat förut så kommer
dom försöka beta ut mig. Så jag kunde inte spela halvbra händer.
Och absolut inte bluffa.
Utan jag satt tight och väntade på riktigt bra händer.
Och om det var ruggigt bra så synade jag bara för annars visste
jag att dom skulle hoppa av.
Det roligaste var när jag satt med ess/ess och synade med
tills två av killarna hade gått all-in.
Dom hade ingenting och jag vann potten.
En jättepot.
Sen var det rätt kul att sista handen som jag åkte ut med var en semi-bluff.
Så dom hade tänkt hela tiden innan att jag satt tight hela tiden,
men sen blev dom nog rätt förvånade.

Det var en riktigt kul kväll.

Ikväll skulle det som sagt vara kalas.
Men efter jag suttit och kollat på mitt schema en stund
så trillar poletten äntligen ner.
Börjar ju jobba sju imorgonbitti så någon vidare fest blir det inte för Lizas del.
Riktigt tråkigt. Fan, fan, fan.
Men inte så mycket att göra på heller...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0