Miisspennylane

Är på väldans gott humör.
Känner mig modig och levande.
Som att det lönar sig att hålla sig positiv.

I veckan har jag & Johan hunnit med en rymning till Hjo där vi provade
tryfflar på Njuta. Ingefär, Apelsin och en nöt som jag inte minns namnet på.

En runda till Mariestad för att besöka Kingfisher för att äta indiskt.
Och jag älskar indisk mat. Herrejäklar vad gott det var.

Är himla glad över att vågen är återställd också.
Har stått helt still på 58 kilo i ett och ett halvt år
och jag trivs himla bra med att stå still.
Har vägt både det ena och det andra och även om jag säkert
skulle kunna gå ned nåt kilo till så är jag himla nöjd just nu.
Nöjd över att stå still.
Därför kan man ana min förvåning och förfäran när jag ställde mig på
vågen och jag hade gått upp ett kilo för första gången på länge.
Hur sjutton gick det till liksom?
Jag klarade ju att hålla vikten tre månader i Asien
där man levde på restaurangmat men däremot
gick man ju nån mil om dan.
Nu ställde jag mig på vågen igen för att kolla om 59 är min nya vikt.
Men då vägde jag helt plötsligt 57 istället.
Jag borde väl bli glad över det men jag vill stå still på gamla trogna 58.
Det betyder inte att jag kommer kämpa för att gå upp ett kilo
men det var så himla skönt när den visade likdant hela tiden.
En teori om varför vågen snurrar lite olika nu kan vara
att för två veckor sen så bestämde sig Fröken Liza för
att verkligen göra ordet badrum till bokstavligt genom
att glömma kranen i badkaret på.
Och vår våg fick bada lite.
Så det kan ju vara så att jag väger 58 men att det trixas lite.
hu. det här var ju världens tråkigaste grej att skriva om.
Men jag har vart så nöjd med att stå still.
Är ju en första i livet att inte ställa sig på vågen och den visar
stor viktskillnad åt den ena eller andra hållet.


Ikväll kommer Malinska hit på filmkväll och västerbottenbiffar.


Jag gillar livet.