Miisspennylane

En midsommarmardröm?
Eller kanske inte, det är sjukt kul när det är mycket att göra på jobbet,
det är kö till andra sidan rummet och alla sliter i en!
Det är fart och fläkt!
För övrigt så är det överfull rulle.
Jobbar tre jobb. Försöker ha en fritid samtidigt och är allmänt trött på
när folk alltid ska gnälla över att jag inte har tid att umgås, eller att jag minsann skulle vart
ledig en dag extra, eller sån skit.

Jag kan umgås när jag kan och vill.
Mer tid en så finns det inte.
Men tack för att ni vill vara med mig :)!

I övermorgon är det midsommar vilket det blir midsommarstång, långbordsmiddag med de allra bästa människorna i världen, ölprovning och lite dans förhoppningsvis.

Älskar min evigt modiga, uppriktiga och mest omtänksamma kille. For ever och såvidare!

Skulle ha hälsat på mor denna helg och gått på farbrors 50-års kalas.
Men ibland blir det inte som man tänkt sig.
Blev hemma från jobbet torsdag och fredag med en förkylning från medeltiden.
Så trodde jag att jag skulle piggna till lagom till tågresa.
Men så blev det inte.
Istället så har jag legat här i soffan hela helgen och kvidigt.
Men är man sjuk så är man.
Dags att lyssna på kroppen antar jag.
Jag får ju för mig att jag kan bestämma över PRECIS allting, till och med mina baciller.
Ungefär såhär går min tankegång: "Men se där, jag är visst jättefebrig och sjuk,
men jag ska ju jobba i veckan så det har jag inte tid med och i helgen
ska jag ju till mamma så då har jag inte heller tid. Nej, vi får nog skjuta på det här
till nästa helg. Då har jag tid för att vara sjuk"
Tji tji tji.

Nästa helg ska jag iallafall trösta mig med en helg i Göteborg eftersom
den här helgen gick ned i avloppsrören.

utan idag är jag febrig och grinig.
jag hade inte tänkt huka mig under förkylningen men
idag gick det helt enkelt inte att ta sig ut genom dörren.

Helgen var riktigt tiptop.
I fredags var det afterwork med världens roligaste arbetsgrupp.
Vilket gäng alltså.



nu fattas Sandra och Lillemor på bilden dock!
Och Camilla och hennes kille. (även om han inte jobbar där så var han på kalasat)
Och Emma, Robert och Natalya fattas ju med fast dom var inte med :)!

Hade hur som helst ypperligt trevligt och imponderades av Davids egenbyggda balkong.

I lördags hade vi besök av Johans släkt innan jag for
iväg på pyjamasparty med Elin, Märta och Malin.
Tittade på film och åt gott och fnittrade.

Nu ska jag lägga mig ned och vila bort den här feberfrossan.

Jag lever. Är förkyld och lycklig.
Jobbar för fullt och har blivit ompysslad och bortskämd av min Johan precis hela helgen.
Det är livet kan man vänja sig vid. Man kanske ska låta bli att bli frisk?


Ska sussa nu!
Får bli en längre update en annan gång.

Första dagen på nya jobbet.
Och såklart så är man sådär givet dödstrött efter en första dagen på nya jobbet.
Kom hem, la mig på soffan och där ligger jag kvar än i dag så att säga.

Men det gick bra. Vi är ett gäng som är nya och jag blev rätt överraskad över hur blyg de andra var.
Vi får hoppas att de mjuknar upp lite till imorgon!

Försöker hålla mig vaken så jag inte sover mig pigg till läggdags...

Efter gårdagens dramatiska förmiddag så tror jag att budskapet kan ha gått in i stökspöket.
Eller så är jag bara som alla andra tjejer som tänker "den här gången blir det annorlunda"
Vem vet?

Var hur som helst jätteskönt att se Johans min när han fick se min röra som jag gjort till han.
Sen slängde jag av mig mina kläder över hela lägenheten och slängde mig i soffan.
Och sa att "jag kan ta det där sen ja" "jag gör det imorgon"
"Vänta, det där ska ligga där"


Hade visst kört 23,5 mil igår runt hela skaraborg för att intervjuas.
Sen tog vi en runda till Tibro på kvällen för att hälsa på Johans mamma och Bengt.
Sov rätt så gott den natten kan man lugnt säga.

Nu har jag precis ätit lunch på stan med Johan och ska snart bege mig på en annan intervju.

Vill gärna hälsa på Lea snart.
Håller andan lite först på att bestämma helt tills jag vet vilket jobb det blir
så jag vet när jag är ledig.
Men jag längtar som bara den!
Särskilt att äntligen få träffa Sigge.
Och bästa Lea. Vet knappt när vi träffades sist? Förra julen?
Och Rickard såklart :)!

Hur länge står en normal person ut med att bo med någon som inte alls är intresserad av
att hålla ordning på sina grejer, sitt skräp och renlighet?
Jag har tjatat i ett och ett halvt åt och hoppas jämfota över små, miniframsteg eller små, små grejer
som får mig att tänka "nu kommer han att ändra sig"
Sen kommer man hem till sin nystädade lägenhet och allt ser ut som ett bombnedslag.
"Jag har inte tid, jag har inte tid"
Men jäklar, när städar alla andra personer som har vanliga jobb liksom?
Så jäkla jobbigt är det inte.

Jag vill inte vara någons mamma, jag vill inte vara den som tjatar eller får styra upp och se till
att vi hjälps åt att städa (när vi väl hjälps åt)
Och det finns inte en chans i helvete att jag kommer bete mig som någon jäkla hembiträde.
Och det där JÄVLA RUMMET! Som jag tjatat, tjatat och åter tjatat mig söndergråten på.
Vad fan är problemet?
Undra på att jag kallar det soprummet?

Ibland undrar man ju hur folk är uppfostrade.

Befinner mig just nu i mitt störts vredesutbrott genom tiderna.
Och när man är riktigt arg kommer man på riktigt bra ideér.
Men efter ha plockat upp all jävla skit, alla jävla smutsiga kalsoner och strumpor,
moppat, dammtorkat och tjatat på världens lataste person så har jag kommit på ett
jäkligt dumt experiment.
Jag kallar experimentet "Städa upp min jävla röra nu"
Och en jäkla röra har jag skapat här hemma.
VARSEGOD! PLOCKA UPP MIN JÄKLA SKIT NU!

Jag har fortfarande grejor som jag inte kan packa upp för det finns ingen jäkla plats!!!
Karln städade upp ett skrivbord som jag kunde ha som mitt.
Vad är det fyllt av? KARLNS JÄKLA SKRÄP!
Man ser knappt BORDET!

Jag försökte hjälpa stöktrollet på vägen genom att sortera igenom en miljon papper i olika kategorier
och slänga gammalt skräp. Det enda jag vill ha i utbyte var att han satte dom i en pärm själv!
Vad hände med papperna? Dom ligger kvar fast numera huller om buller.

Vad hände med datarummet som han lovat att fixa iordning?
Det är värre än någonsin och överfyllt med gamla kartoner, skräp, papper.

Jag har försökt att ta det lugnt och kontrollera mig eftersom jag kan ha ett rätt svängigt humör.
Men nu är gränsen nådd. Om någon någonsin vill veta hur lång min gräns är.
Så är det ungefär ett och ett halvt år. Sen jäklar rinner det över.
Hur mycket tid behöver någon för att bete sig som en vuxen person?

Vad händer varje jäkla gång jag lagat mat och ska ställa mig och diska?
"Jag tar det sen, skit i den" JAG SKA INTE LYSSNA DÅ!
Det betyder att disken är kvar MINST en dag och det byggs gärna på tills det är ett berg.
Sen får jag helt plötsligt kommentarar om att JAG inte har diskat!

Det värsta är att namnlös förväntar sig stående ovationer varje gång den åstakommit något alls
i hushållsbestyret. Men vad får jag?
Jag viker undan kläderna som slängs hej vilt varje dag, plockar efter smutsiga kläder
och skräp, kvitton, gamla brev, tomma brev, SKRÄP SKRÄP SKRÄP!
Nej nu jävlar. Jag vill skrika och svära.

Mest av allt vill jag åka bort. Helt ärligt talat så tror jag att det är bättre
om när jag börjar plugga (när jag gör det) så kan jag skaffa boende på den orten själv
så jag kan få njuta av en halvrenlägenhet i normallång tid och Johan kan få flytta efter
när han visat att han faktsikt kan sköta ett hushåll som en normal person gör.

Jag kräver inte att han ska bli världens pedantaste person. Men inte snuskigt. Och inte skalmanfasoner.

Nu förvandlas jag till ett argt monster som vill bita oskyldiga personer i tårna när dom går förbi.
Igår så överraskade jag med att göra superfint i köket och lyxig middag.
Nu när jag kom hem från en intervju så har STÖKSPÖKET som jag inte nämner vid namn
varit framme och köket ser ut som skit igen. KAN MAN INTE ENS LÄGGA DISKEN I DISKHON?
Skärbräden, smulor, skräp ligger överallt trots att det var en enkel jäkla matlåda som skulle göras iordning igår av
STÖKSPÖKET!
Jamenar hur jäkla svårt kan det vara att hålla lite ordning runt sig när någon annan ansträngt sig järnet under dagen.
PLUS att STÖKSPÖKET snarkar värre än någonsin dagen innan fröken fräken har två intervjuer som hon gärna
sover ut till.

Jag vill bara skrika "STÄDA DITT EGNA JÄVLA KÖK, NU STICKER JAG!" eller "KÄFTEN SNARKTROLL, GÅ UT OCH SOV I HUNDHUSET!"

Hur kan någon vara så jädra stökig? HUR????
Jag plockar, plcokar, plockar varje jädra skitdag och stökar undan.
Men det spelar ju ingen jäkla roll om STÖKSPÖKET skitar ned en sekund senare.

Jag orkar inte med att hålla på och mamma någon hela tiden och springa efter och tjata.
Man måste ju för fasen kunna ta ansvar själv och faktiskt ta intiativ ibland.

VARSEGOD FÖR ÖVERRASKNINGEN!
WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH VAD ARG JAG ÄR!!!!

Nu är det ju faktiskt så att jag har ett ganska tacksamt problem framför mig.
Helt plötsligt har man val framför sig.
Ett val har jag redan valt bort pga. att jag tycker att jag redan har vart där.
Ett annat val var alldeles för kort.
Ett tredje val låter väldigt trevligt men väldigt långt bort och jag har lite mer funderingar.
Ett fjärde val låter underbart nära i tid men finns några frågor
som jag nog får svar på imorgon.



Idag gjorde jag världens godaste fisk.
På riktigt. Och den blev till av spik.
Alltså lite det som fanns hemma.

Först kokade jag spenat lite snabbt (finns nåt ord för det men det står still i knoppen nu)
sen rörde jag ihop det med lite fräst spenat och saltade och pepprade
och la det på en smörjd form.

Sen tog jag fyra stycken stillhavsflundrafileér som jag saltade, pepprade med svartpeppar och citronpeppar,
sen la jag en halv näve riven västerbottenost i mitten på dom och rullade ihop fisken.

Sen la jag fiskrullarna på spenat och purjolöksbädden.

Efter det tog jag lite sparrisspad som fanns kvar (vattnet i sparrisburken)
och kokade ihop det med 2-3 dl matlagninggrädde, lite fiskfond, salt, peppar, rivet limeskal och limeljus
och hällde det ovanpå fisken.

In i ugnen i 20 minuter på 225 grader och SMASK!
Världens goaste fisk!

Med kokt potatis och hericoverts så känner man sig som en äkta masterchef sen!

Tänk vad hittepåmat kan bli god ibland!

Jag har döpt rätten till Lizas västerbottenfisk på spenat och burjobädd!


Nu blir det lite kvällsfika med min darling!

Är en smula för lite sovd och med väldigt pirrig mage
för idag är en spännande dag.
Jag ska hålla tummarna och slå på storcharmen!

Försöker att inte övertänka saker så jag ska bli för nervös.

Har förövrigt haft en riktigt toppenvecka förra veckan
med slödag hos Malin på torsdagen då vi låg och kollade på film
och snaskade i oss lite sött följt av lindy hop med Johan på kvällen.
En sak kan jag säga om Lindy hopen och det är att när man
ser proffsiga lindyhop dansare sparka omkring sådär lättsamt och lyckorikt
så är det svårt att förstå hur svårt det är att sparka så där.
När jag sparkar och försöker snurra runt Johan samtidigt så det ut som om
jag har ett getingbo på huvudet och försöker frenetiskt sparka bort getingarna lite random.
Men vi kämpar på!

I fredags fyllde söta Elin år och det vankades födelsedagskalas.
Jag som trots allt aldrig varit hemma hos Elin tänkte att jag skulle
briljera med min lokalkunskap här i stan och tänkte
att jag inte skulle be om vägbeskrivning.
Vasagatan 10b skulle jag till enligt inbjudan.
Och det finns inget som heter Vasagatan 10b i Skövde.
Det finns ett 8a och 11b men mellan där ingenting!

Till slut fick man svälja stoltheten och ringa Elin för att säga
att man vara vilse... Igen!
Elin försökte förklara vilka balkonger jag skulle titta efter men det fanns
inga sådana på plats.
Efter en stund säger Elin "Vänta nu, har jag skrivit VASAGATAN 10b på inbjudan?"
"Jajjemen"- svarade jag.
Så visade det ju sig såklart att det var fel address och att jag tack och lov inte var
sämst i världen på att hitta här.
Tack och lov!

Vi hittade fram med lite hjälp till rätt address och hade en ypperligt trevlig kväll
med presentöppningar, tårta och musikquiz!
Sedan gick vi till Husaren, det som är typ innestället här som jag inte riktigt gillar
för det är alltid för mycket folk, trångt och högljutt.
Men i fredags var det nästan inget folk där så vi kunde dansa
utan att trängas och prata utan att skrika och vi hittade TILLOCHMED en sittplats!
En alldeles supertrevlig kväll med människor som jag gillar!

I lördags så skulle vi se schlagerfinalen hos Danne,
och vi skulle vara där halv sju.
Klockan sex gick sista bussen på en timma som jag och Johan skulle med,
men såklart om man känner oss så var vi sent ute och märkte fram åt stan
att vi aldrig skulle hinna.
Vem räddar dan om inte pinglan Malin?
*Ring* säger det bara så har Malin fixat lift till oss med Per som också skulle till Danne.

Det var jag, Johan, Malin, Therese, Danne, Daniel, Mikael, Per och Emil.
Och kvällen inleddes med Pizza på Milan.
Och jag är ju alltid tveksam mot Pizza på nya ställen eftersom jag gillar Två Rum och Kök bäst.
Men den var supergod! Orkade dock inte stoppa i mig hälften ens så det fick bli doggybag.
Rätt låt vann väl kan man väl tycka.
Eller låten var skit men den där Anna är ju så fruktansvärt charmig.
Sötanna hejade vi nog allesammans på.
Och den där Manwhore låten var sämst.

I söndags var det snabbtur till det stället jag ska till idag för att spana in vart det ligger.
Så jag inte åker vilse idag :)
Ska dessutom låna Johans bil eftersom min ligger i koma så jag är nervös att jag ska göra nåt
dumt med den.
Och såklart dansen!
Och ett gammalt favoritsteg kom till ytan igen.
Whohooo!

För övrigt känner jag mig som världens sämsta höra-av-mig-person
till mina norrlandsvänner.
Jag glömmer liksom bort att höra av mig eller så är jag upptagen.
Eller så tror jag att jag ska störa på nåt sätt just då.
En annan grej är att jag är vrålpank och vill inte ringa
upp så mycket som en krona från telefonen och alla däruppe
ska ju envisas med att ha 3-abonnemang.

Usch ja.
Äckeldrömmen jag hade.
Jag drömde att jag var i det huset jag bodde i allra först när jag var liten.
Det som satt ihop med förskolan.
Så kom jag gående på baksidan och fick syn på min lillasyster som drog upp ett
jordgetingbo.
Hon sprang mot mig för att sedan göra en helvändning och springa in och låsa in sig i huset.
Hon liksom fintade getingarna så dom hoppade på mig istället för hon!
Jag fick alla jäkla getingar på mig och dom stack överallt
och det gjorde vrålont i drömmen.
Sådär att jag vet hur ont det gör att bli stucken nu.
Jag lyckades hitta en utomhusdusch (för snälla syster vägrade öppna)
som jag ställde mig i för att duscha bort getingarna.
Men dom hade åkt in i örat också och jag fick inte ut dom.
Men jag kände hur dom kröp omkring där
och jag fick be lillayster ta en pincett och försöka plocka ut dom
utan att göra dom arga så dom stack mig.
Hon fick ut en jätteäcklig tjock geting men dom andra låg kvar där och kröp vad jag är gjorde.
Sen vaknade jag.



Kanske handlade min dröm om björnar egentligen?

Jag och mina konstiga drömmar säger jag bara.

Är på väldans gott humör.
Känner mig modig och levande.
Som att det lönar sig att hålla sig positiv.

I veckan har jag & Johan hunnit med en rymning till Hjo där vi provade
tryfflar på Njuta. Ingefär, Apelsin och en nöt som jag inte minns namnet på.

En runda till Mariestad för att besöka Kingfisher för att äta indiskt.
Och jag älskar indisk mat. Herrejäklar vad gott det var.

Är himla glad över att vågen är återställd också.
Har stått helt still på 58 kilo i ett och ett halvt år
och jag trivs himla bra med att stå still.
Har vägt både det ena och det andra och även om jag säkert
skulle kunna gå ned nåt kilo till så är jag himla nöjd just nu.
Nöjd över att stå still.
Därför kan man ana min förvåning och förfäran när jag ställde mig på
vågen och jag hade gått upp ett kilo för första gången på länge.
Hur sjutton gick det till liksom?
Jag klarade ju att hålla vikten tre månader i Asien
där man levde på restaurangmat men däremot
gick man ju nån mil om dan.
Nu ställde jag mig på vågen igen för att kolla om 59 är min nya vikt.
Men då vägde jag helt plötsligt 57 istället.
Jag borde väl bli glad över det men jag vill stå still på gamla trogna 58.
Det betyder inte att jag kommer kämpa för att gå upp ett kilo
men det var så himla skönt när den visade likdant hela tiden.
En teori om varför vågen snurrar lite olika nu kan vara
att för två veckor sen så bestämde sig Fröken Liza för
att verkligen göra ordet badrum till bokstavligt genom
att glömma kranen i badkaret på.
Och vår våg fick bada lite.
Så det kan ju vara så att jag väger 58 men att det trixas lite.
hu. det här var ju världens tråkigaste grej att skriva om.
Men jag har vart så nöjd med att stå still.
Är ju en första i livet att inte ställa sig på vågen och den visar
stor viktskillnad åt den ena eller andra hållet.


Ikväll kommer Malinska hit på filmkväll och västerbottenbiffar.


Jag gillar livet.

Jag är inte alls bra på skriva blogg, motsatsen närmare sagt, jag är obra på att skriva blogg.

Hur som helst så har jag inte gått under jorden.

Sedan sist jag skrev har det hänt lite allt möjligt;
varit på dansbandskväll, lekt med Malin, Märta & Therese, dansat lindy hop, jive, wienerwalz, modern vals, quickstep...
Varit på bio, sökt en miljoner jobb.
För övrigt så är jag rätt sugen på att skriva en grinig insändare till en tidning.
Eller mer ett tips. Jag tror att arbetsgivare tror att dom på nåt sätt ursäktar
sig när dom berättar hur många som vill jobba där eller hur många som sökt jobb där.
Men det är inte alls uppmuntrade att höra att flera hundra har frågat om jobb där
eller att flera tusen sökt nån skittjänst dom la ut.
Det betyder ju bara att flera hundra personer vill ha samma jobb som mig,
och flera tusen som söker samma jobb som mig.
Uff.

Framtidsfunderingar rullar runt i huvududet och jag & Johan brainstormar på vad jag borde jobba som.
Och så hittar jag drömutbildningen, sen googlar man arbetstillfällen efter den utbildningen och finner nada.
Plugga fyra år för att komma ut på andra sidan onödig?
Tssss.
Jag träffade en tjej som sa att om jag inte visste vad jag vill "bli när jag blir stor" nu, så kommer jag aldrig veta.
Och det stämmer nog.
Den enda utbildningen som känns mer intressant är i stort sätt omöjlig att komma in på.

Det jag nog mest skulle vilja göra nu är att åka till Norge och jobba ett tag.
Spara ihop en buffert pengar och åka till Afrika, Indien och Nepal.


För övrigt så kan jag väl få vår nu. För fasen.
Och en bil som fungerar.
Eller kanske en mekaniker på speeddile som tar billig peng?

En sak har jag lärt mig.
När klockan är sju på morgonen och man fortfarande inte kan sova
fast man ligger i ett annat rum med en kudde över huvudet för
att ens så kallade kille snarkar så jäkla högt så finns det inte så mycket kärlek kvar i kroppen.
Klockan sju i morses så gick jag till slut in och la mig i badkaret, den enda platsen i lägenheten
dit Johan snarkningar inte når.
Somnade väl runt åtta i morses.
Hann springa runt några gånger och bedjade till Johan att vara tyst.
Men han går liksom inte att få nån kontakt med när han somnat.
Och jag låg bara och tänka på alla grymma sätt jag kunde väcka honom på.
En kall hink vatten över huvudet. En karatespark i huvudet?
Raka av han allt hår på huvudet? Smeta smör över hela sängen?
Efter en hel natt så har man inte så mycket snällt kvar att tänka.
Vaknade vid tio och ska försöka ta mig ned på stan för att umgås
lite med mina tjejer.
Men idag är jag inte mänsklig.
Kan inte ens tänka klart en tanke efter två timmars sömn.
Blir nog bra att komma ifrån Johan också lite
för han får bara onda blickar av mig.
Jag vet att det inte är hans fel, men försök förklara det för mig klockan sju på morgonen
när jag bäddar i badkaret.

Gah. Jag behöver sömn och tystnad. Absolut tystnad.
Tänk er den vidrigaste snarkningen ni kan tänka er, och att någon skriker den.
Så låter det.
Låter det likadant i natt så är jag inte längre ansvarig för mina handlingar.
Johan har snarkat i några veckor men nu börjar det verkligen spinna ur kontroll och in i det bisarra.

Happ. Ska se hur trevlig jag är att umgås med idag då.

Har försvunnit lite från radarn helt och hållet ett tag känner jag.
Först var jag sjuk i två veckor, frisk en, sen sjuk några dagar till.
Och nu har Johan varit sjuk sen en vecka tillbaka och jag måste
erkänna att jag tycker att det är fruktansvärt mysigt.
Vi har inte åstakommit något eller gjort något spännande.
Men vi har pratat bort dagar och bara varit.
Myst framför film, spelat spel och pratat, pratat, pratat.
Jag visste inte att jag saknat att bara prata med Johan.
Verkligen från morgon till kväll om allt från allvarliga ting till trams och allt man kan tänka sig.
Och till och med upptäckt nya sidor hos varanndra.
Sådär att man blir lite nykär igen.

Hoppas alla mår bra och att ni hittar spännande saker i eran vardag också.

Jag blir en smula grinig när jag är förkyld.

Har iallafall flyttat in bilen i garaget och hoppas den tinar.
johan har köpt nån backspegellagningsgrej så förhoppningvis kan
vi fixa min trasiga spegel.